Så kan lärare bedöma interaktionell språkfärdighet

Det är svårt att bedöma elevers förmåga att samtala på ett andra- eller främmande språk. Enligt ny forskning kan lärare ta hjälp av elevers förmåga att utföra sociala handlingar, visa aktivt lyssnande och använda komplex grammatik på målspråket. Ett fokus på få men viktiga sekvenser i samtalet underlättar dessutom bedömningen.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Förmågan att delta aktivt i muntlig interaktion är något som både den Gemensamma europeiska referensramen för språk (GERS) Länk till annan webbplats. och svenska kursplaner i språk lägger stor vikt vid. Interaktionella färdigheter, så kallad interaktionell kompetens, är också något som testas och betygssätts. Men hur mäts egentligen interaktionell kompetens?

Tillgängliga bedömningsstöd är ofta vagt formulerade och svåra att tillämpa i testsituationer. Internationell forskning försöker förbättra situationen för både lärare och dem som utvecklar språktest genom att undersöka hur olika aspekter av interaktionell kompetens kan bedömas på bästa sätt.

Fokus på nyckelsekvenser i interaktionen underlättar bedömningen av elevers förmåga att utföra sociala handlingar

En viktig aspekt av interaktionell kompetens är förmågan att utföra sociala handlingar på målspråket på ett sätt som är förståeligt och anpassat till mottagaren. Sociala handlingar är själva görandet bakom det vi säger, alltså det vi vill åstadkomma i interaktionen, såsom att be om en tjänst eller visa att vi håller med någon.

Sociala handlingar kan utföras med hjälp av både språkliga och icke-språkliga resurser, det vill säga gester, ansiktsuttryck, blickar och så vidare. Man kan ta en hälsning som exempel. Den görs ofta genom ett ”hej” eller något annat språkligt uttryck, men ibland bara genom en nickning eller vinkning.

Det räcker dock inte att veta vad man ska säga eller göra för att utföra handlingen på ett andra- eller främmande språk utan man måste också veta när man ska säga vad. I en vetenskaplig artikel från 2023 presenterar Dagmar Barth-Weingarten och Britta Freitag-Hild hur bedömningen av denna förmåga kan ske.

Studien baserar sig på inspelade rollspel som tyska högstadieelever fick göra i par, när de lärde sig engelska som främmande språk. Deltagarna fick varsin roll tilldelad, såsom tonåring och förälder, och instruktioner om vad deras roller ville åstadkomma i interaktionen.

Tonåringen ville exempelvis få lov att gå på en fest med jämnåriga kompisar medan föräldern ville ta med hela familjen på restaurang vid samma tidpunkt. Det var upp till eleverna att hitta lämpliga sätt att föra interaktionen mot detta mål.

Bedömningen utgick från en 10-gradig skala där högst poäng innebar att eleven under hela rollspelet utförde sociala handlingar, som att be om lov att gå på festen, på ett sätt som var

målspråksenligt, förståeligt och anpassat till mottagaren, en förälder
anpassat till samtalspartnerns agerande, till exempel genom att svara på hens frågor
anpassat till situationen, interaktion i familjen.

Om dessa aspekter bara förekom delvis eller väldigt sällan i rollspelet fick eleven lägre poäng, där lägst poäng innebar att utförandet av sociala handlingar var väldigt problematiskt.

Eftersom ett enda rollspel innehåller väldigt många olika sociala handlingar råder författarna bedömare att fokusera på nyckelsekvenser i interaktionen. Det kan exempelvis vara

öppningen av rollspelet
de yttranden som rör det huvudsakliga målet med rollspelet såsom förfrågan – svar på förfrågan
eventuella förberedande handlingar som leder fram till utförandet av det huvudsakliga målet
avslutningen på rollspelet.

Hur gör tonåringen för att be föräldern om lov att gå på festen? Sker förfrågan direkt eller görs den mer stegvis? Svarar föräldern på ett sätt som visar förståelse för förfrågan och som är anpassat till situationen?

Genom att fokusera på nyckelsekvenser i rollspelet i stället för att försöka bedöma allting som sker kan komplexiteten i bedömningen reduceras. Samtidigt föreslår Barth-Weingarten och Freitag-Hild att bedömaren bör vara uppmärksam på om det finns stora skillnader i elevernas agerande under rollspelets gång och ta detta i beaktning i den övergripande bedömningen.

Aktivt lyssnande kan bedömas utifrån tre aspekter

En annan viktig aspekt av muntlig interaktion är förmågan att visa aktivt lyssnande, det vill säga att man hänger med i samtalet och visar för mottagaren att man förstår vad denne säger. Detta är något som forskaren Daniel Lam menar ofta glöms bort i testsammanhang, då man främst brukar fokusera på vad den som för tillfället talar gör.

I en studie om engelska som andraspråk från 2021 identifierar han tre olika aspekter av aktivt lyssnande som kan tas i beaktning i bedömningen av interaktionell kompetens: lyssnarsignaler, kontextberoende svarsturer och kollaborativa turavslutningar. En samtalstur kan ungefär likställas med ett yttrande i detta sammanhang.

Lyssnarsignaler utgörs av minimala svar och fortsättningssignaler såsom mm-hm och uh-huh, kortare värderingar som good, exactly och icke-verbala signaler (nickningar med mera). Dessa kan användas för att visa engagemang och förståelse i samtalet – men som Lam påpekar handlar det snarare om att hävda sin förståelse än att verkligen bevisa den, eftersom man kan använda dessa signaler utan att faktiskt förstå vad talaren säger.

De två senare aspekterna, kontextberoende svarsturer och kollaborativa turavslutningar, visar förståelse på ett tydligare sätt. Kontextberoende svarsturer kan vara att omformulera vad samtalspartnern säger med egna ord eller att utveckla det med ett liknande exempel, det vill säga att svara med något som tematiskt relaterar till föregående tur. Sådana svarsturer kan man bara ge om man verkligen har lyssnat och förstått det som kom före.

Kollaborativa turavslutningar kan vara både stöttande och mer tävlingsinriktade. Om samtalspartnern har svårt att hitta rätt ord och ber om hjälp med blickar eller gester kan en kollaborativ turavslutning hjälpa till att föra interaktionen framåt utan att inkräkta på talutrymmet. Men om man som mottagare tar första bästa chans för att avsluta någons tur utan att ha blivit inbjuden till detta, kan det leda till att den första talaren inte får chans att tala till punkt.

Båda slags turavslutningar indikerar alltså förståelse, men den senare är inte lika stöttande. Skillnader i hur olika sätt att visa aktivt lyssnande indikerar förståelse och visar stöd kan alltså tas i beaktning i bedömningen av inlärares interaktionella färdigheter.

Användningen av komplexa grammatiska strukturer hänger samman med interaktionell kompetens

Att ren språklig kunskap bidrar till interaktionell kompetens är inte särskilt märkligt, men exakt hur förhållandet mellan dessa två aspekter ser ut är inte så lätt att fastställa. Vissa inlärare kan ju vara ganska duktiga på att få saker gjorda på ett andra- eller främmande språk trots många språkliga fel. Men i en ny studie visar Soo Jung Youn att vissa komplexa grammatiska strukturer har ett positivt samband med interaktionell komplexitet och alltså kan ses som tecken på interaktionell kompetens i testsammanhang.

Youns studie kombinerar kvalitativa och kvantitativa analyser av rollspel. I undersökningen skulle universitetsstudenter på högre och lägre nivå i engelska som andraspråk formulera två olika förfrågningar där den ena var särskilt känslig, nämligen att be en universitetslärare att skriva ett rekommendationsbrev inom en vecka. Tidigare forskning har visat att förstaspråkstalare utför sådana förfrågningar på ett försiktigt sätt och först efter flera förberedelsehandlingar.

Youn analyserade först samtalens interaktionella komplexitet och placerade in dessa på en skala från minst komplext – med förfrågan gjord utan någon slags förberedelse – till mest komplext, med flera förberedelsehandlingar. Därefter identifierade hon användningen av komplex syntax med fokus på if-satser som är vanliga i förfrågningssekvenser, såsom I was wondering if… (Jag undrade om…) och gjorde en sambandsanalys med de två aspekterna.

Resultaten visade på ett visst samband mellan användningen av if-satser och interaktionell komplexitet, särskilt när det kom till den känsligare förfrågan om rekommendationsbrevet. Mer avancerade inlärare använde oftare komplex syntax än de på lägre nivå och sekvenserna var generellt sett också mer komplexa.

Sammantaget visar studien att grammatisk komplexitet i alla fall till viss grad har ett positivt samband med en hög nivå av interaktionell kompetens.

Rollspel möjliggör variation i bedömningen

De tre studierna bidrar med nya insikter om hur olika aspekter av interaktionell kompetens kan inkluderas i bedömningen av språkfärdigheter, såsom utförandet av sociala handlingar och användningen av lyssnarstöd och grammatiska resurser.

Samtidigt visar de att rollspel kan vara en bra metod för att skapa variation i bedömningen, då de ger möjlighet att bedöma elevers förmåga att utföra sociala handlingar som sällan sker i klassrummet men som är viktiga för livet utanför.

Text: Klara Skogmyr Marian, Stockholms universitet