Så kan bedömning vara ett stöd för att utveckla undervisningen

En ny avhandling visar hur bedömning kan vara ett stöd för att utveckla undervisningen och för att stödja det fortsatta lärandet. Resultatet lyfter fram vad lärare behöver vara medvetna om när de genomför kunskapsbedömning i klassrummet, särskilt för lågpresterande elever.

I Helena Sjunnessons avhandling Från mäta till möta – Elevers och lärares uppfattningar och erfarenheter av klassrumsbedömning skildras vad kunskapsbedömning i klassrummet kan innebära för elever och lärare. Sjunneson antar ett specialpedagogiskt perspektiv på kunskapsbedömning i klassrummet. Detta genom att särskilt intressera sig för hur lågpresterande elever påverkas av bedömningen.

Med klassrumsbedömning menar Sjunneson i princip alla sätt som lärare använder för att inhämta information om elevers lärande i klassrummet och som påverkar lärarens undervisning i syfte att förbättra lärande.

Detta innebär att avhandlingen har undersökt kunskapsbedömning i en mycket vid bemärkelse. De bedömningsformer som undersöks är av varierande slag. Framför allt undersöks screeningmaterial inom språklärande på organisationsnivå, feedback i klassrummet av mer formativ karaktär och bedömning genom nationella prov.

Det ingår tre delstudier som rör framför allt bedömning inom läs- och skrivutveckling, men även matematikämnet och mer generella aspekter av bedömning. Det de har gemensamt är att intresset ligger i att undersöka elevers och lärares uppfattningar och erfarenheter utifrån en sociokulturell förståelse av bedömningsprocesser.

Den första delstudien utgörs av en forskningsöversikt om hur lågpresterande elever upplever bedömning. I delstudie två undersöker Sjunnesson hur 40 elever i årskurs 2 och 34 i årskurs 5 upplever olika typer av bedömning i läs- och skrivundervisningen. Detta undersöktes genom att låta eleverna reflektera över vad bedömning är och vad den har för betydelse för deras lärande, genom att skriva brev om det och genom fördjupande intervjuer med tio elever.

Delstudie 3 visar på lärarnas upplevelser av bedömning och mer precist av ett diagnostiskt läs- och skrivprov (DLS) som genomförs i en kommun. Sjunneson har undersökt åtta lärares och sex specialpedagogers uppfattningar genom att intervjua lärare och samla in dokumentation i form av analyser av kunskapsbedömningens resultat samt förslag på åtgärder på organisations-, grupp- och individnivå.

I delstudie fyra undersöks två lärares matematikundervisning genom så kallad lesson study. Forskaren samarbetade då med lärarna om planering av lektioner som sedan utvärderades cykliskt. Under tiden genomfördes intervjuer och samtal om hur lärare menar att de kan identifiera elevers kunskaper och vad de tänker om elever i behov av stöd (se faktaruta för definition). Författaren har sammanfattat det som är viktigt att tänka på om bedömning och elever i behov av stöd i åtta punkter:

1. Lärarens uppfattning om bedömningen och hur den ska genomföras är mycket viktigare för elevens upplevelse än vad det är för sorts bedömning.
2. Elever blir mer oroliga av bedömning som kan påverka deras framtid än andra typer av bedömningar.
3. Elever som har negativa erfarenheter av bedömning eller har svårigheter i sitt lärande är mer oroliga inför kunskapsbedömning jämfört med andra elever.
4. Kunskapsbedömning som sker på tid, som är för svår eller som innebär att kamrater ser vad eleven kan eller inte, upplevs som mer stressande.
5. Lärare och elever har inte alltid samma förståelse för bedömningens betydelse.
6. Externa bedömningsformer kan upplevas mer pressande för lärarna än bedömningsformer som lärarna själva tar initiativ till, inom ramen för undervisningen.
7. Elever är sämre förberedda om externa bedömningar skiljer sig från den kunskapssyn läraren har.
8. Bedömning som görs i syfte att identifiera elever i behov av stöd påverkar sällan klassrumsundervisningen. I stället överlåts åtgärderna till den specialpedagogiska professionen.

Huvudresultaten ovan kommer från samtliga delstudier och är en syntes av dem. Det innebär att väldigt olika typer av bedömning har undersökts och med olika metoder. Dessa åtta punkter är tillförlitliga genom att de uppträder som vanliga teman i såväl nationell som internationell forskning.

Även om urvalet är litet, så omgärdas kunskapsbedömning av stabila normer, som också är nationellt präglade. Därför kan resultaten sägas hålla den typen av generaliserbarhet att det som sker i dessa klassrum och bland dessa lärare också uppträder i andra klassrum.

De åtta punkterna kan sammanfattas i två punkter som är särskilt viktiga för kunskapsbedömning i klassrummet ur ett specialpedagogiskt perspektiv: Lärarens betydelse och elevers oro och stress.

Läraren är viktigare än bedömningsformen

Det är viktigt att läraren vet att lågpresterande elever (se faktaruta för definition) riskerar att hamna i en särskild utsatthet vid kunskapsbedömning. Att läraren förhåller sig till detta är mer betydelsefullt än bedömningsformen. Det vill säga om bedömningen är en del av vardagen i klassrummet i form av återkoppling, eller diagnoser och screening som görs på skolnivå eller nationella prov och bedömningsstöd.

Lärares förhållningssätt, förståelse och sätt att genomföra och förstå bedömningstillfället spelar alltså roll för om eleven känner sig lugn, trygg och kan visa sina kunskaper. Om lärare själva känner press under bedömningstillfället, eftersom deras egen förmåga att undervisa i någon mån bedöms, så kan det också spilla över på eleven.

Eleven kan då känna att bedömningen är mer allvarlig än den är och det uppstår en sorts spänning mellan prestation och lärande. En viktig sak är att eleverna känner att läraren tror på dem och samarbetar med dem om deras lärande.

Bedömningstillfällets betydelse för eleven sträcker sig även bortom bedömningstillfället genom hur lärare använder sig av specialpedagogiska kompetenser. I detta ingår på vilket sätt lärare beaktar elevens behov av stöd under bedömningstillfället, eller om läraren efter tillfället utvecklar sin undervisning så att den bättre möter elevens behov.

Elever kan känna oro och stress vid bedömning

En elev som är orolig och stressad inför, under eller efter ett bedömningstillfälle riskerar att utveckla bedömningsängslan. Det kan i förlängningen påverka elevens kapacitet att visa sina kunskaper, för om man är riktigt stressad fungerar man kognitivt sämre.

Dessutom finns det en risk att själva lärandet påverkas negativt, om eleven känner sig misslyckad, tror att den inte har bra kunskaper, eller inte kan lära sig till följd av bedömningen. Genom kunskapsbedömningen påverkas därmed också elevens identitet som elev och som någon som lär sig, eller inte.

Det är särskilt utmanande för elever i behov av stöd om bedömningen leder till att de upplever en känsla av misslyckande. Detta gäller såväl socialt, i form av att kamrater ser att de inte kan, som kunskapsmässigt genom att de själva upplever sig okunniga eller som någon som inte kan lära sig.

Risken för denna typ av stress ökar om bedömningen sker framför kamraterna såsom kamratbedömning, om den sker på tid, om den är alldeles för svår eller väldigt olik det eleverna är vana att möta till vardags. Den ökar också om elever inte vet vad syftet med bedömningen är eller om något kan stå på spel till följd av resultatet, det som kallas för high-stakes-bedömning.

Det behövs en diskussion om kunskapsbedömning och dess användning

Sammanfattningsvis menar Sjunnesson att det behövs en mer omfattande reflektion över vad den bedömning man genomför ska ha för användningsområde. I samband med reflektionen om hur bedömningen ska användas, uppmanar författaren också till att sätta bedömning av elevers kunskaper i relation till elevers identitetsutveckling.

På vilket sätt lärare får möjlighet att använda sig av olika typer av bedömningsformer i dag hör i sin tur samman med en större internationell, nationell, samhällelig och historisk kontext. Sammanfattningsvis kan detta förstås som en uppmaning till diskussion om bedömningens användningsområde och påverkan på elevers kunskaps- och identitetsutveckling.

Denna diskussion måste även föras på organisationsnivå och bland beslutsfattare och politiker. Detta gäller i synnerhet kunskapsbedömning för och med elever i behov av stöd, så att bedömningen kan stärka, snarare än hota lärandet.

Text: Anette Bagger, Örebro universitet

Källa:

Sjunnesson, Helena (2023). Från mäta till möta: elevers och lärares uppfattningar och erfarenheter av klassrumsbedömning Länk till annan webbplats.. Doktorsavhandling. Malmö: Malmö University Press.