Didaktiska verktyg för att undvika konflikt mellan kunskap och känslor i klimatundervisningen

Undervisning om klimatförändringar kan väcka känslor som kan bidra till att elever blir passiva eller förnekar problemets omfattning. I en studie presenterar forskare tre verktyg för didaktisk design av innehåll. Verktygen kan underlätta för lärare att undervisa på ett sätt som undviker att de känslomässiga och kognitiva delarna av lärandet hamnar i konflikt.

Den globala uppvärmningen och andra aspekter av klimatförändringar är ett viktigt innehåll inom lärande för hållbar utveckling, eftersom det är kopplat till en lång rad miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhetsfrågor.

Men klimatförändringar är också ett område som kan uppfattas som svårt att undervisa om, på grund av att det är ett komplext område rent kognitivt. Naturvetenskapliga förklaringar av hur jordsystemets olika delar fungerar, som till exempel kolets kretslopp och växthuseffekten, kombineras med hur människans aktiviteter påverkar och påverkas av ett förändrat klimat.

En annan anledning är att undervisning inom området kan leda till känslomässiga reaktioner som i sin tur kan göra lärandet svårare. Utmaningen för lärare blir därför att planera undervisningen om klimatförändringar på ett sätt som ger utrymme för känslouttryck utan att de hamnar i konflikt med det kognitiva lärandet.

För att ge stöd för lärare att planera undervisningen har den belgiska forskaren Juliane Höhle tillsammans med Stefan Bengtsson från Uppsala universitet tagit fram tre olika verktyg för didaktisk design av undervisningsinnehåll. Verktygen beskriver hur lärare på olika sätt kan visa elever möjligheter till aktiv handling, utan att lägga ansvaret på individen.

Tre didaktiska verktyg som lärare kan ta stöd av vid utformning av undervisningens innehåll

Många gånger står den kognitiva förståelsen i fokus vid undervisning om klimatförändringar, enligt forskarna. Det är väl känt i forskningen att ett ensidigt fokus på rationellt lärande om klimatförändringar kan bidra till negativa känslor som till exempel hopplöshet. Detta kan i sin tur hanteras av elever genom passivitet eller att helt enkelt förneka problemet med klimatförändringar.

Samtidigt är känslor viktiga för demokratiska ställningstaganden och värdeomdömen av vad som är rätt och fel, och därmed en naturlig och viktig del av lärande för hållbar utveckling. Utgångspunkten för arbetet med de didaktiska verktygen är därför att de mer rationella eller kognitiva delarna av lärandet inte behöver stå i motsats till de känslomässiga delarna.

Med inspiration från tidigare forskning gör forskarna en teoretisk genomgång av tre olika verktyg för design av undervisning. De tre verktygen är lösningsinriktning, framtidsinriktning och närsamhällsinriktning (se tabell 1.).

För varje verktyg presenterar forskarna två olika sätt att utforma undervisningen så att risken för att den ger upphov till känslor som leder till passivitet eller hindrar lärandet minskar (se kolumnerna “Bestämd inriktning” och “Öppen inriktning”). Detta kan ställas i relation till en design som inte använder de didaktiska verktygen alls (se kolumnen “Ingen inriktning”).

Forskarna argumenterar för att den öppna inriktningen ger störst möjligheter för lärare att planera undervisning som undviker att elevers kognitiva och känslomässiga lärande hamnar i konflikt.

Fokus på lösningar kan minska elevers känsla av hopplöshet

Undervisningsinnehåll som har en lösningsinriktning lyfter fram möjligheten att göra något åt hållbarhetsutmaningar. När det gäller klimatförändringar kan det till exempel handla om att i stället för att enbart ta upp det problematiska nuläget, där utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka, även ta upp vilka förändringar som kan göras för att minska utsläppen. Enligt forskarna kan detta minska risken att elever känner hopplöshet.

Forskarna menar dock att det är bättre att lyfta möjligheten till en mångfald av lösningar snarare än att fokusera på en enda lösning. Risken med att fokusera på en lösning är att det ändå kan leda till en känsla av hopplöshet om inte den presenterade lösningen verkar kunna infrias. Dessutom finns risken att elever uppfattar det som att det är den enda möjliga lösningen, och om eleverna inte håller med om den så blir de inte engagerade.

En mångfald av möjliga lösningar öppnar även för diskussioner om olika lösningars möjligheter och begräsningar, och vilka konsekvenser och konflikter de kan tänkas bidra till. På så sätt visar det upp valmöjligheter, och ger motivation till att vilja hitta en bra lösning. Det gör det också möjligt att visa att alla lösningar inte fungerar överallt, och att de behöver anpassas till lokala sammanhang.

En öppen framtid visar för elever att våra handlingar kan förändra

Om undervisningen lyfter problem relaterade till klimatförändringar så som de framstår i nuläget, men inte diskuterar någon möjlighet till en framtid där problemet är löst, finns det risk att eleverna ges små möjligheter att utveckla en känsla av att det går att göra något. Det riskerar att leda till negativa känslor och passivitet. Det didaktiska verktyget framtidsinriktning kan minska denna risk genom att koppla nuläget till en möjlig framtid som är annorlunda än nutiden.

På liknande sätt som för lösningsinriktningen argumenterar forskarna för att det kan vara bättre att inkludera en öppen framtid i undervisningen snarare än en förutbestämd framtid. De menar att en förutbestämd framtid kan begränsa elevernas möjligheter att föreställa sig sitt framtida liv. Ofta kan fokus hamna på ett utsläppsscenario som antingen kan uppfyllas eller inte, vilket kan begränsa elevernas upplevda handlingsmöjligheter till att enbart bidra till eller motverka att scenariot uppfylls.

En öppen framtid kan i stället synliggöra för elever att utsläppen av växthusgaser inte följer förutbestämda scenarier utan beror på vilka handlingar vi gör. Detta kan öppna upp för fantasi och kreativitet i relation till framtiden, och gör det möjligt för eleverna att föreställa sig olika framtider. Detta låter i sin tur eleverna ta ställning till olika slags framtider utifrån både kognitiv förståelse för vad som är möjligt och utifrån känslomässigt engagemang, menar författarna.

Klimatfrågan kan bli mindre abstrakt med en inriktning på närsamhället

Enligt forskarna är människor mer benägna att bry sig om ett problem och mer villiga att ändra på sig om de känner en närhet i tid och rum till problemet. Omvänt kan problem upplevas som mer abstrakta och mindre relevanta om de upplevs som avlägsna.

När det gäller klimatförändringar innebär det att en undervisning som främst fokuserar på ett globalt och övergripande plan minskar möjligheterna för elever att utveckla känslor av omtanke eller vilja att hantera problemet i sin vardag. Den som är orolig för klimatet kan dessutom använda det upplevda avståndet som ett sätt att distansera sig själv från problemet eller förminska dess omfattning.

Det tredje didaktiska verktyget är därför att ha en inriktning mot närsamhället, vilket innebär att klimatförändringarna kopplas till frågor som direkt berör eleverna. Till exempel kan det handla om vad som görs i hemorten för att mildra klimatförändringarna.

Detta kan öka elevers engagemang genom att visa på handlingsalternativ som ligger närmre eleverna själva, enligt forskarna. En risk med det är dock att eleverna upplever ett stort individuellt ansvar, vilket kan upplevas som överväldigande eftersom elevernas möjligheter att bidra är små i förhållande till problemets omfattning.

Ett sätt att undvika den risken är att i stället presentera hållbarhetsfrågor kopplade till klimatförändringarna som ett gemensamt problem för närsamhället som kräver kollektiva åtgärder. Eleverna kan då få syn på hur de som aktiva medborgare kan bidra till arbetet för en hållbar utveckling, utan att hela ansvaret hamnar på dem som individer. Det gör det också möjligt för läraren att visa att det inom närsamhället kan finnas flera olika perspektiv på hållbarhetsfrågorna och deras lösningar.

De tre verktygen kan förstärka varandra

Enligt forskarna kan verktygen användas av lärare som stöd för design av undervisningsinnehåll som handlar om klimatförändringar. Verktygen visar på möjliga sätt att utforma en undervisning som låter elever uttrycka känslomässiga reaktioner utan att dessa blir ett hinder för det kognitiva lärandet. Det sker genom att verktygen öppnar för elever att aktivt engagera sig i hållbarhetsproblemen, utan att lägga ansvaret för att lösa dem enbart på individen.

Här menar forskarna att det är viktigt att eleverna ges möjlighet att uttrycka känslor och att dessa hanteras i klassrummet. Verktygen ger dock endast stöd för design av undervisningens innehåll och inte för det konkreta genomförandet. Forskarna påpekar även att verktygen har arbetats fram utifrån forskning och teori, men de har inte prövats empiriskt i studier.

Forskarna presenterar de tre verktygen som åtskilda med varsin distinkt inriktning. Men i praktiken är det förstås svårt att skilja dem åt, och alla tre kan användas samtidigt och förstärka varandra, enligt forskarna. Till exempel förutsätter en diskussion om olika möjliga lösningar att framtiden inte är förutbestämd, och lösningarna kan utgå från möjligheter att tillsammans hantera hållbarhetsutmaningar i närsamhället.

Text: Gunnar Höst, Linköpings universitet

Källa:

Höhle, J. V., & Bengtsson, S. L. (2023). A didactic toolkit for climate change educators: Lessons from constructive journalism for emotionally sensitive and democratic content design. Länk till annan webbplats. Environmental Education Research, 29(11), 1659-1677.