- Då sätts betyg
- Betygsskalan
- Betygskriterierna
- Från bedömning till betyg
- Terminsbetyg
- Betyg i slutet av årskurs 7 och slutbetyg
- Kommunicera betyg med elever
- Undantagsbestämmelsen
- Fusk och otillåtna hjälpmedel
- Nationella provets betydelse för betyget
- När ett betyg har blivit fel
- Blockbetyg i NO och SO till och med årskurs 7
- Lärarlegitimation – ett krav för att få sätta betyg
- Att sätta betyg från årskurs 5
Sätta betyg i specialskolan
I specialskolan sätts betyg från årskurs 7. Betyget ska spegla den kvalitet som eleven har på sina kunskaper vid tiden för betygssättningen. Här kan du som är lärare läsa mer om bedömning och betygssättning i grundskolan.
När du som lärare sätter betyg analyserar du varje elevs kunskaper i förhållande till betygskriterierna och sätter det betyg som sammantaget bäst motsvarar elevens kunskaper i ämnet. För betyget E måste elevens kunskaper motsvara samtliga delar av betygskriterierna för betyget E.
Då sätts betyg
I specialskolan sätts betyg från och med hösten i årskurs 7 till och med våren i årskurs 10. En rektor kan även bestämma att betyg ska sättas redan från hösten i årskurs 5.
Terminsbetyg kallas det betyg som sätts i slutet av varje termin fram till höstterminen i årskurs 10 . Terminsbetyg sätts bara i de ämnen som eleven har fått undervisning i under terminen.
Slutbetyg kallas det betyg som sätts i slutet av vårterminen i årskurs 10, eller när ett ämne har avslutats. Det är med slutbetygen som eleven söker in till gymnasieskolan.
Det är viktigt att skolledningen inte begär in betygen från lärarna för tidigt eftersom eleverna har rätt till sin undervisningstid och betygen enligt skollagen ska sättas i slutet av varje termin eller efter att ett ämne har avslutats.
För rektorer och huvudmän: Anmäl betyg från årskurs 5
Länk till annan webbplats.
Betygsskalan
Betygsskalan har sex steg: A, B, C, D, E och F. Betygen A–E är godkända betyg medan F är ett icke godkänt betyg.
För elever i specialskolan med intellektuell funktionsnedsättning gäller samma regler för bedömning och betygssättning som för anpassade grundskolan.
Betygskriterierna
Du som är lärare använder betygskriterierna som ett verktyg för att bedöma elevens kunskaper vid betygssättningen. Betygskriterierna utgår från de långsiktiga målen och det centrala innehållet i kursplanerna.
Betygskriterierna uttrycker kännetecken på kunskaper i tre steg: E, C och A. Med stöd av dem avgör du vilket betyg på skalan som bäst motsvarar elevens kunskaper – från underkända (F), via godtagbara (E), över goda (C) till utmärkta (A). För betyget E måste elevens kunskaper motsvara samtliga delar av betygskriterierna för betyget E.
Sammantagen bedömning
Som lärare sätter du det betyg som sammantaget bäst motsvarar elevens kunskaper. Även om elevens kunskaper varierar något inom spannet E−A, så är det den sammantaget bäst motsvarande nivån som också är den som blir betyget.
Du sätter alltså betyget C eller A när elevens kunskaper sammantaget bäst motsvarar betygskriterierna för något av dessa betyg. Du sätter betyget B respektive D om den sammantagna bedömningen är att elevens kunskaper är mellan betygen A och C respektive C och E.
Betyget E
För godkända betyg måste elevens kunskaper motsvara minst samtliga delar av betygskriterierna för betyget E.
F och streck
Om det inte finns underlag för att bedöma en elevs kunskaper i ett ämne, på grund av att eleven varit frånvarande, sätts inget betyg. Detta markeras med ett streck (–) i betygskatalogen. Om du däremot har ett tillräckligt relevant underlag för att bedöma en elevs kunskaper i förhållande till en eller flera delar av betygskriterierna men bedömer att kunskaperna inte motsvarar ett godkänt betyg, ska du sätta betyget F. Exakt var gränsen går för om underlaget räcker till för bedöma elevens kunskaper eller inte kan bara du som lärare avgöra. Skillnaden mellan streck och F är att streck inte är ett betyg.
Det är du som bedömer om du har ett relevant underlag om vad eleven kan i förhållande till betygskriterierna eller inte. Det underlag du har tillgång till kan förstås göra att du vet en del om vad eleven kan i förhållande till betygskriterierna oavsett om den är dokumenterad eller icke-dokumenterad, det vill säga även om eleven till exempel missat ett prov.
Det är viktigt att eleven deltar i undervisningen. Ökar frånvaron ska skolan undersöka hur man kan främja elevens närvaro. Finns det risk att eleven inte får godkänt betyg i något ämne ska eleven snabbt få extra anpassningar i undervisningen. Skolan kan behöva utreda elevens behov av särskilt stöd.
Från bedömning till betyg
Betyget ska spegla den kvalitet som eleven har på sina kunskaper vid terminens slut. När det är dags att sätta betyg analyserar och värderar du olika underlag i förhållande till betygskriterierna för att kunna sätta det betyg som sammantaget bäst motsvarar elevens kunskaper.
Betygsunderlaget kan bestå av till exempel redovisningar, loggböcker, filmer, laborationsrapporter och klassrumsdiskussioner. Det kan också vara sammanfattningar av enskilda bedömningsunderlag.
Som lärare kan du då och då under terminen behöva sammanfatta och dokumentera de kunskaper som eleven har visat. Sammanfattningarna kan se olika ut men behöver kunna kopplas till betygskriterierna för att kunna användas som betygsunderlag. Du kan också utgå från minnesanteckningar eller använda annan relevant information som du minns, men inte har dokumenterat.
Vid betygssättningen behöver betygskriterierna läsas och tolkas i relation till ämnets syfte, centrala innehåll och den undervisning som du har bedrivit.
För att du ska kunna sätta ett E måste eleven ha visat kunskaper inom samtliga delar av betygskriterier för betyget E. Det går alltså inte att bortse från något. För betygen D−A gör du däremot en sammantagen bedömning.
En sammantagen bedömning handlar om att komma fram till det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper. Betygsskalan har fem godkända betygssteg men elevens kunskaper kan variera inom skalan. Det innebär att du tittar på hur olika delar i elevens ämneskunskaper fördelar sig över betygsskalan och söker efter det betygssteg som sammantaget är mest rättvisande.
För att få en bild av den sammantagna nivån på elevens kunskaper är tyngdpunkterna i ämnet vägledande. Kursplanerna framställer tyngdpunkter genom betoningar i syftet eller kopplingar till stora och särskilt väsentliga delar i det centrala innehållet. Var dessa tyngdpunkter finns avgör du när du läser och tolkar kursplanerna utifrån dina ämneskunskaper och din erfarenhet.
När du avgör vilket betyg som sammantaget är det mest rättvisande kan du kompensera svagheter i något avseende mot styrkor i något annat och exempelvis landa i betyget B om du bedömer att elevens kunskaper sammantaget ligger mellan A och C.
Du som är lärare använder alltså betygskriterierna som ett verktyg för att bedöma elevens kunskaper vid betygssättningen.
Här kan du läsa mer om hur du analyserar olika betygsunderlag för att få den mest relevanta och rättvisande bilden av elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna.
När genomfördes bedömningen?
Betyget ska spegla den kvalitet som eleven har på sina kunskaper i slutet på terminen. Det är därför viktigt att noga överväga vilken vikt som ges underlag från bedömningar som är gjorda tidigt under terminen. Det behöver inte alltid vara så att senare bedömningar ger en mer relevant bild av en elevs kunskaper, men de kan ofta väga tyngre vid betygssättningen eftersom elevernas kunnande förväntas fördjupas och utvecklas genom undervisningen.
Hur betydande var bedömningen?
När du analyserar elevernas kunskaper inom en del av betygskriterierna kan det vara så att du fäster större vikt vid vissa bedömningar som omfattat mer väsentliga delar av ämnets syfte och/eller större delar av det centrala innehållet, och därmed är kopplade till flera eller större arbetsområden.
Hur tillförlitlig var bedömningen?
Du kan värdera bedömningstillfällen olika utifrån deras tillförlitlighet. Det kan till exempel ha funnits särskilda orsaker till att en elev hade svårt att visa sina kunskaper i en viss bedömningssituation. Eleven kan till exempel ha varit sjuk eller missuppfattat en uppgift.
Du kan också fästa mindre vikt vid ett bedömningstillfälle om du kommer fram till att det inte gav eleverna en rättvis chans att visa alla sina kunskaper i ett arbetsområde. Det kan bero på att eleverna inte hann fördjupa sig på det sätt som du hade tänkt i undervisningen.
Bedömningar kan ha olika syften. Ett syfte är att samla in information som gör att elevernas kunskaper kan analyseras och värderas utifrån betygskriterierna vid tiden för betygssättningen.
För att du med säkerhet ska kunna värdera kvaliteten på elevens kunskaper vid betygssättningen är det viktigt att de bedömningssituationer du utformar ger dig ett tillräckligt brett och varierat underlag. Betygsunderlaget behöver vara relevant för en värdering av elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna.
Du kan behöva fundera över hur du ser till att alla elever ges goda möjligheter att visa sina kunskaper i olika bedömningssituationer, så att det går att följa alla elevers kunskapsutveckling och inte bara de elever som har lättare att visa sina kunskaper. Det gäller även vid mindre formella bedömningssituationer i undervisningen.
Du kan dessutom fundera över hur en mer formell bedömningssituation kan ge en relevant bild av elevernas kunskaper, till exempel när du utformar inlämningsuppgifter och bestämmer formerna för hur de ska genomföras.
Film: Att sätta betyg (tid 5:54 min)
I den här filmen får du som är lärare veta hur du kan värdera dina betygsunderlag, göra en sammantagen bedömning och sätta ett betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper utifrån betygskriterierna.
Terminsbetyg
Terminsbetyg sätter du i slutet av varje termin från höstterminen i årskurs 7 eller från höstterminen i årskurs 5 om rektorn har beslutat det. Terminsbetyg sätts upp till höstterminen i årskurs 10.
Betyg som du sätter i slutet av en termin där det saknas betygskriterier bygger på en bedömning av de kunskaper som eleven har fått i ämnet till och med den aktuella terminen. Du gör bedömningen utifrån de kunskaper som eleven har vid betygstillfället, i förhållande till betygskriterierna i årskurs 7 eller 10. Du ska då ta hänsyn till årskursen, vilka kunskaper undervisningen har gett eleven förutsättningar att utveckla och vilka delar av betygskriterierna som därmed är relevanta. Elevgruppen har kanske inte fått undervisning i allt och då kan det vara någon del av betygskriterierna som du kan bortse ifrån. Det kan till exempel handla om något centralt innehåll som står inskrivet i betygskriterierna men som inte blivit aktuellt att bedöma.
I slutet av årskurs 7 eller 10 ska eleven däremot ha visat att hen har kunskaper inom samtliga delar av betygskriterierna för betyget E för att du ska kunna sätta betyget E. Då går det inte att bortse från någon del av betygskriterierna. Du gör då en sammantagen bedömning och sätter det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper i ämnet.
Alla betygssteg är möjliga alla terminer
Du kan använda alla betygssteg alla terminer.
Terminsbetyget ska sättas med hänsyn till årskursen. Det innebär att när du sätter betyg i slutet av till exempel höstterminen i årskurs 9 bedömer du vilka kunskaper som är rimliga att begära i relation till betygskriterierna som gäller för slutet av årskurs 10.
Ett annat exempel är om rektorn har beslutat att betyg ska sättas från årskurs 5. Då bedömer du vilka kunskaper som är rimliga att begära i relation till betygskriterierna som gäller för slutet av årskurs 7. Vid betygssättningen ställer du lite lägre krav på vad till exempel ”ett enkelt resonemang” innebär eller hur ”ett komplext samband” kan se ut än vad du skulle ha gjort i årskurs 10.
Betyget grundar sig på en allsidig bedömning
Betyget ska spegla elevens kunskaper vid tiden för betygssättningen. När du bedömer elevers kunskaper i förhållande till betygskriterierna, ska du utgå från relevanta betygsunderlag till och med den aktuella terminen. Bedömningen gäller alltså de delar av betygskriterierna i ett ämne som har blivit aktuella genom undervisningen, fram till och med den aktuella terminen och betygssättningstillfället. Men de kunskaper eleven har visat den senaste terminen kan ofta väga tyngre vid betygssättningen, eftersom kunskaperna ofta har fördjupats genom undervisningen.
Mer om hur olika underlag kan värderas Länk till annan webbplats.
Betyg i de ämnen eleven fått undervisning i under terminen
Terminsbetyg sätter du bara i de ämnen som eleven fått undervisning i under den aktuella terminen, och undervisning behöver inte ges i varje ämne under varje termin. Eleven får inget nytt betyg om eleven har ett betyg från en tidigare termin men inte har fått undervisning i ämnet under innevarande termin. Men det senast satta betyget finns med i terminsbetyget.
Om en elev till exempel har fått ett betyg utifrån undervisning under vårterminen i årskurs 8 men sedan inte får någon undervisning förrän vårterminen i årskurs 10, skriver du in det senast satta betyget i terminsbetygen däremellan. Hur du ska skriva framgår av våra föreskrifter. Där finns också mallar för terminsbetygen.
Betyg i slutet av årskurs 7 och slutbetyg
När betyget sätts i slutet av vårterminen i årskurs 7 sätts betyget utifrån betygskriterierna för årskurs 7. När slutbetyg sätts i slutet av vårterminen i årskurs 10 eller när ett ämne avslutats sätts betyget utifrån betygskriterierna för årskurs 10. Då bedömer du elevens kunskaper mot samtliga delar av betygskriterierna.
Kommunicera betyg med elever
Eleverna ska få information om de grunder som tillämpas vid betygssättningen. Det innebär att rektorn, tillsammans med lärarna, behöver säkerställa att eleverna får väl avvägd och enhetlig information om betyg och betygssättning. Det betyder också att eleverna ska få ändamålsenlig information om vad som är väsentliga kunskaper i ämnet, om betyg och betygssättning och om betygskriterierna.
Det är viktigt att eleverna får väl avvägd och enhetlig information om betygsskalan, vid vilken tidpunkt betygen sätts och vad betygen i skolformen eller årskursen ska användas till. Det kan till exempel innebära att eleverna informeras om att slutbetyget i årskurs 10 används för att söka vidare till gymnasieskolan eller att betyget på ett nationellt prov inte per automatik blir en elevs betyg. Information om betyg och betygssättning kan med fördel samordnas på skolan för att undvika att eleverna möts av olika besked.
Informationen kan också behöva anpassas till den aktuella skolformen och elevernas ålder för att till exempel minimera negativa konsekvenser som stress. För elevernas motivation kan det vara viktigt att de förstår att bedömningar används för att stödja deras kunskapsutveckling samt att betyget ska spegla nivån på deras kunskaper vid tiden för betygssättningen och att tidiga bedömningar därför ofta har mindre betydelse när betyget sätts.
Eftersom betyg sätts i relation till betygskriterierna behöver du ge eleverna ändamålsenlig information om dem. Hur och när du ger den här informationen till eleverna kan behöva anpassas till den aktuella skolformen, elevernas ålder eller om betyget kan få en större betydelse för eleven.
Du kan informera övergripande om vad som är väsentlig kunskap i ämnet eller sammanfatta vad som beskrivs i betygskriterierna. Det kan vara svårt för eleverna att ta till sig sådan information i början av ett arbetsområde och utan ett innehållsligt sammanhang i undervisningen. Därför kan det vara att föredra att ge sådan information senare under terminens gång.
Eleverna behöver inte få specifik information om vad som bedöms i alla enskilda bedömningssituationer. Det är du som avgör vilken information som kan vara lämplig att ge eleverna i anslutning till en bedömningssituation.
Film: Hur sätter lärare betyg? (tid 5:39)
I den här filmen, som är riktad till elever, informerar vi om hur det går till när lärare sätter betyg. Du kan använda filmen när du informerar dina elever om betyg och betygssättning.
Film: Så går betygssättning till — en film för vårdnadshavare (tid 7:30 min)
Den här filmen vänder sig till vårdnadshavare som vill veta mer om hur lärare sätter betyg. Du kan använda filmen när du informerar vårdnadshavare om betyg och betygssättning vid till exempel ett föräldramöte.
Undantagsbestämmelsen
Om det finns särskilda skäl kan du bortse från enstaka delar av betygskriterierna när du sätter betyg. Den här delen av skollagen kallas för undantagsbestämmelsen. Undantagsbestämmelsen kan bara tillämpas vid betygssättningen.
Syftet med bestämmelsen är att skapa lika förutsättningar för elever med funktionsnedsättning som annars inte haft någon möjlighet att nå ett visst betyg. Det är inte meningen att en elev med bristfälliga kunskaper i allmänhet ska kunna få ett godkänt betyg. Undantagsbestämmelsen tillämpas bara om elevens svårigheter inte går att avhjälpa med särskilt stöd.
Fusk och otillåtna hjälpmedel
Att en elev med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda läraren är allvarligt. Alla skolor ska ha ordningsregler och där kan skolan tydliggöra rutiner och vilka disciplinära åtgärder som ska vidtas när en elev fuskar.
Betygen ska alltid grunda sig på elevens kunskaper i ämnet. Genom otillåtna hjälpmedel, plagiat och fusk, kan en elev försöka vilseleda läraren. Då prövar inte längre uppgiften de kunskaper som skulle ha prövats. Ju mindre tillförlitligt ett betygsunderlag är, desto mindre väger det vid betygssättningen.
För att förhindra fusk behöver lärare ha kontroll över bedömningssituationen. Uppgifter som eleven genomför utanför skolan innebär sämre kontroll. Kontrollerade bedömningsformer betyder inte att enbart prov kan ge giltiga betygsunderlag, bedömningsformerna kan variera beroende på ämne.
AI-teknologi som Chat GPT gör fusk svårare att upptäcka
Nu är det möjligt att med AI-teknologi få hjälp med textbearbetning på olika sätt och att producera texter av hög kvalitet. Det gör det svårare för lärare att upptäcka om eleven använt exempelvis Chat GPT eller någon annan chattbot för att producera en text eller ett svar.
Skolverkets rekommendation är att vi avråder från att använda inlämningsuppgifter som betygsunderlag om man som lärare bedömer att man inte kan säkerställa tillförlitligheten i innehållet. Inlämningsuppgifter kan användas som övning, men eftersom betygssättning är en myndighetsutövning måste den vara tillförlitlig och rättssäker. Det bygger på att betygsunderlaget går att lita på och att det uttrycker elevens kunskaper i ämnet.
Det kan även vara viktigt att påpeka för eleverna att AI-teknologi inte innebär någon garanti för innehållets saklighet eller kvalitet, och att det är eleverna själva som ansvarar för detta.
I vissa ämnen och situationer är det svårare att genomföra alla bedömningar under kontrollerade former under lektionstid. Det kan exempelvis handla om moment där eleven ska arbeta med observationer, intervjuer och annat fältarbete. Då behöver läraren vara särskilt uppmärksam på tecken på att en elev plagierat, använt AI-teknologi eller låtit någon annan genomföra uppgiften.
Beroende på uppgift kan det finnas flera möjligheter att hitta tecken på att eleven har använt otillåtna hjälpmedel. Det kan gälla elevens planering, genomförande och utvärdering av ett arbete eller hur eleven presenterar, diskuterar och svarar på respons i anslutning till ett arbete. Som lärare kan du göra muntliga uppföljningar och ställa kontrollfrågor för att upptäcka tecken på fusk. I ämnen och skolformer där det är lämpligt kan även krav på källor öka transparensen.
Nationella provets betydelse för betyget
När du sätter betyg ska resultatet på nationella prov särskilt beaktas. Provresultatet har alltså en särskild betydelse vid betygssättningen och en större betydelse än andra enskilda underlag. Men resultatet på ett nationellt prov ska inte helt styra betyget och kan inte vara ditt enda underlag vid betygssättningen.
Skrivningen i skollagen innebär att provbetyget särskilt ska beaktas, men även delprovsresultat och de kunskaper eleven visat genom provet ger dig som lärare viktig information inför betygssättningen. Precis som tidigare beaktar du all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna vid betygssättningen.
Du behöver också vara observant på avvikelser mellan provbetyg och betyg, särskilt systematiska avvikelser på gruppnivå. Sådana systematiska avvikelser kan vara ett tecken på att du inte har särskilt beaktat resultaten från de nationella proven eller att dina krav för olika betyg är högre eller lägre än de nationella provens. Därför är det bra att du och dina lärarkollegor på skolan träffas inför betygssättningen för att kunna kalibrera era betygskrav utifrån provbetygen.
Nationella prov är välkonstruerade, noga utprövade och har utvecklats just för att vara ett stöd vid betygssättningen. Du får bara bortse från resultatet om det finns särskilda skäl för det.
När ett betyg har blivit fel
Betygssättning är en myndighetsutövning och ett betyg går inte att överklaga. Däremot kan rektorn rätta ett betyg som innehåller ett uppenbart fel, till exempel att fel betyg skrivits in i betygskatalogen av misstag.
Skolan kan också ändra betyget när det är uppenbart fel på grund av nya omständigheter, till exempel att ett bedömningsunderlag inte har beaktats vid betygssättningen. Betyget kan då ändras, men får inte sänkas. Ändringen måste kunna ske snabbt och enkelt, vilket innebär att det normalt inte finns någon ändringsskyldighet om det krävs ytterligare utredning i ett ärende. Det är den eller de personer som ursprungligen satte betyget som ändrar det. I vissa fall kan rektorn behöva fatta beslutet, till exempel om den som har satt betyget har slutat.
Blockbetyg i NO och SO till och med årskurs 7
De skolor som har ämnesövergripande undervisning i de naturorienterande ämnena (NO) och samhällsorienterande ämnena (SO) kan välja att sätta ett sammanfattande blockbetyg till och med årskurs 7.
Betyget sätts utifrån betygskriterierna för samtliga ämnen
Om skolan sätter blockbetyg ska detta göras enligt samma regler som finns för betygssättning i övrigt. Det betyder till exempel att eleven ska ha kunskaper inom samtliga delar av betygskriterierna för betyget E i alla tre ämnen som ingår i NO (biologi, fysik och kemi) för att eleven ska få betyget E i sammanfattande betyg.
Rektorn beslutar om blockbetyg
Det är rektorn som beslutar om att sätta blockbetyg. Om rektorn fattat ett sådant beslut i SO eller i NO ska detta gälla hela undervisningsgruppen och för hela läsåret. Rektorn kan fatta olika beslut för olika undervisningsgrupper, eftersom beslutet om att sätta blockbetyg eller inte är kopplat till i vilken utsträckning lärarna undervisar ämnesövergripande. Det gör att rektorn även kan besluta om att sammanfattande betyg ska sättas i en undervisningsgrupp i NO, men inte i SO och tvärtom.
Lärarlegitimation – ett krav för att få sätta betyg
En lärare som saknar lärarlegitimation får inte sätta betyg självständigt, utan ska göra det tillsammans med en legitimerad lärare. Båda lärarna ska då signera i betygskatalogen. Om de två lärarna som ska sätta betyg tillsammans inte kan enas om betyget har den legitimerade läraren företräde och sätter betyg, under förutsättning att den legitimerade läraren har behörighet att undervisa i det aktuella ämnet. Om den legitimerade läraren inte har ämnesbehörighet sätter rektorn betyg.
Att sätta betyg från årskurs 5
Om betyg sätts från årskurs 5 är det viktigt att eleverna förstår betygens roll och att skolan på ett tydligt sätt kommunicerar till elever och vårdnadshavare hur betygssättningen fungerar.
Frågor och svar
Ja, hela betygsskalan kan användas vid alla betygstillfällen. Det är till exempel möjligt för en elev att få betyget A i terminsbetyg på hösten i årskurs 7.
Betyg som du sätter i slutet av en termin där det saknas betygskriterier bygger på en bedömning av de kunskaper som eleven har utvecklat i ämnet till och med den aktuella terminen. Du gör bedömningen utifrån de kunskaper en elev ska ha visat vid betygstillfället, i förhållande till betygskriterierna i årskurs 6 eller 9. Du ska då ta hänsyn till årskursen, vilka kunskaper undervisningen har gett eleven förutsättningar att utveckla och vilka delar av betygskriterierna som därmed är relevanta. Vid betygssättningen i årskurs 7 eller 8 ställer du lite lägre krav på vad till exempel ”ett enkelt resonemang” innebär eller hur ”ett komplext samband” kan se ut än vad du skulle ha gjort i årskurs 9.
Att en elev med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid bedömning av elevens kunskaper är allvarligt. Rutiner för hur skolan hanterar fusk och vilka disciplinära åtgärder som ska vidtas när en elev fuskar kan tas fram inom ramen för skolans ordningsregler.
När du som lärare analyserar och värderar kvaliteten på elevens kunnande behöver du ta hänsyn till hur giltiga och tillförlitliga olika underlag är. Ju mer giltiga och tillförlitliga underlagen är, desto tyngre väger de vid betygssättningen. Om du bedömer att ett underlag inte är tillförlitligt på grund av fusk ska det inte tas med i bedömningsunderlaget.
Det är viktigt att tänka på att betygssättning enbart ska grunda sig på elevens kunskaper och inte får användas som disciplinär åtgärd.
En utgångspunkt för att utforma en ändamålsenlig bedömningssituation är att du som lärare ställer dig frågorna: Vad är det jag vill veta? Varför vill jag veta detta? Hur har jag tänkt att använda den information jag får? Svaren påverkar hur du formulerar frågor eller uppgifter och vilka bedömningsformer du väljer.
Du behöver utforma bedömningssituationer för att få information om elevernas styrkor och utvecklingsbehov. Denna information kan sedan användas i formativt syfte för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Du behöver också utforma bedömningssituationer som kan användas i summativt syfte vid betygssättningen.
I de tidigare åren i grundskolan och motsvarande skolformer syftar lärares bedömningar främst till att avgöra om eleverna och undervisningen är på rätt väg. Bedömningarna har alltså i första hand ett formativt syfte. Senare i grundskolan och motsvarande skolformer ska bedömningarna även ligga till grund för betygssättning av elevernas kunskaper. Då har bedömningarna också ett summativt syfte.
Det är viktigt att du som lärare eftersträvar att bedömningssituationerna blir giltiga och tillförlitliga för sina syften. En bedömningssituation som ger detaljerad och nyanserad information om elevers kunskaper har hög giltighet för ett formativt syfte. Du kan då använda informationen för att förändra och förbättra din undervisning eller ge återkoppling till eleverna.
En bedömningssituation som ger ett underlag som fungerar väl för att jämföras med betygskriterierna har hög giltighet för ett summativt syfte och väger därmed tyngre vid betygssättningen. En viktig fråga är därför hur väl bedömningssituationerna och de underlag de leder fram till fungerar för olika syften.
Ibland använder lärare betygsbeteckningar enligt betygsskalan A–F på prov eller uppgifter. Det finns inga bestämmelser som hindrar dig som lärare från att göra det. Men betyg sätts först i slutet av en termin.
Betygsbeteckningar på enskilda prov och uppgifter är mindre ändamålsenliga för din allsidiga utvärdering eftersom att giltigheten och tillförlitligheten i en bedömning ökar ju större och mer varierat underlag du har tillgång till.
Det kan vara svårt att konstruera enskilda prov och uppgifter som gör det möjligt att värdera elevens kunskaper mot betygsskalan. I de nationella proven görs visserligen detta, men där prövas en stor del av kursplanen och uppgifterna är utprövade i stor skala.
En annan risk med prov- och uppgiftsbetyg om de kommuniceras till eleverna är att de kan tro att du med en enkel formel kan väga samman dessa till ett betyg i slutet av terminen, det vill säga att betyget är ett medelvärde av de prov- och uppgiftsbetyg som eleven fått fram till och med betygssättningen.
Det finns inga krav på att du som lärare ska dokumentera alla kunskaper vid både formella och informella bedömningssituationer. Det finns inte heller några bestämmelser om hur dokumentationen ska utformas. Formerna för dokumentationen ska underlätta för dig att stödja elevernas kunskapsutveckling och sätta betyg. Det är till exempel inte ändamålsenligt att dokumentera samma uppgifter flera gånger i olika dokumentationssystem, till exempel både i en fysisk portfolio och i en digital plattform.
Ändamålsenlig dokumentation är sådan som du som lärare enligt din professionella bedömning anser att du behöver för att kunna stödja elevernas kunskapsutveckling, men även för att få ett brett och varierat underlag inför betygssättningen.
Digitala system möjliggör för lärare att dokumentera mer information, samt att dela information med elever och vårdnadshavare. Sådana system kan samtidigt innebära en risk för överdokumentation, det vill säga att du åläggs att dokumentera och dela mer information än vad som nödvändigt för att stödja elevers kunskapsutveckling och sätta betyg. Det kan dessutom vara olämpligt att använda ett dokumentationssystem som exempelvis bygger på automatiserade och förenklade sätt att sammanfatta bedömningsunderlag till omdömen eller betyg. Om dokumentationssystemen används är det viktigt att systemet hjälper dig att göra en allsidig utvärdering vid tiden för betygssättning. Hur du sedan konkret utformar din dokumentation kan bland annat bero på ämnets karaktär, skolform eller årskurs.
Vid betygssättningen beaktar du som lärare relevant information om elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna. Det kan även gälla inlämningsuppgifter som eleven har gjort hemma.
Vid betygssättningen analyserar du olika underlag för att avgöra hur relevanta de är utifrån vad de säger om elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna vid tiden för betygssättningen. Det faktum att en inlämningsuppgift kan ha genomförts under okontrollerade former gör att den bedöms som mindre tillförlitlig som underlag. Det här behöver du som lärare ta ställning till vid betygssättningen.
En skola kan, men behöver inte ha gemensamma former för att dokumentera bedömningsunderlag. Om det inte finns är det viktigt att rektorn, så långt det är möjligt, känner till var dokumentationen finns. På så sätt kan det säkerställas att kunskap om eleverna och deras utbildning inte går förlorad vid lärarbyten. Det är den undervisande läraren som har bäst kännedom om elevernas kunskaper. Dokumentationen behöver dock så långt som möjligt utformas så att andra kan ta del av och förstå den, om en annan lärare i ett senare skede tar över undervisningen och sätter betyg. Detta är en fråga om rättssäkerhet för eleverna.
Det är den undervisande lärare vid tiden för betygssättningen som sätter betyg. Läraren tar hänsyn till relevant information om elevens kunskaper i relation till betygskriterierna, även sådana tidigare underlag som har dokumenterats av den lärare som undervisande innan lärarbytet.
Läraren kan beakta tidigare underlag. När läraren sätter slutbetyget ska hen göra en professionell bedömning av vilken information som är relevant vid en jämförelse med betygskriterierna. Det betyder att även information om elevernas kunskaper från tidigare årskurser kan tas med, om läraren bedömer att den ger en relevant bild av elevens kunskaper vid betygssättningen. Det kan dock ofta vara så att senare underlag är mer relevanta än tidigare, eftersom en elevs kunskaper förväntas fördjupas genom undervisningen.
