Lärarens roll är central i litteraturhistorieundervisningen

Läraren och det litteraturdidaktiska ledarskapet spelar en större roll för elevernas intresse än vad tidigare forskning har uppmärksammat. Det visar Jonas Johansson i sin studie av gymnasiets litteraturhistorieundervisning.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Hur skapar man engagemang för litteraturhistorieundervisning? Det är frågan för Jonas Johanssons undersökning av lärares och elevers perspektiv på undervisningen i litteraturhistoria (2022a).

Johansson har studerat dels hur lärarna har valt att göra för att väcka elevernas engagemang (2022b), dels vad eleverna har haft att säga om dessa försök (2022c). Det har han gjort genom tio deltagande observationer hos gymnasielärare när de introducerar litteraturhistoria i kursen svenska 2 samt enkäter och parintervjuer med gymnasieelever i anslutning till de tio observerade lektionerna.

Det saknas litteraturhistoriedidaktisk forskning

Det råder brist på forskning på det litteraturhistoriedidaktiska fältet enligt Johansson (2022a). Det kan förvåna, menar han, eftersom det samtidigt finns en sådan samstämmighet hos forskare och styrdokument om den litteraturhistoriska undervisningens värde.

När Mads B. Claudi (2019) sammanfattar den historiskt orienterade litteraturundervisningens potentiella betydelse, handlar det bland annat om ökad läskompetens, estetiska läsupplevelser samt utveckling av gemensamma kulturella referensramar. Och i gymnasieskolans läroplan (Gy11) framhålls att litteraturhistorisk undervisning kan ge elever både nya tänkesätt och perspektiv på människors livsvillkor.

Syftet med Johanssons studie är att bidra till litteraturhistoriedidaktiken genom att dels synliggöra och diskutera gymnasielärares val av undervisningsinnehåll, dels undersöka vad som kan väcka gymnasieelevers intresse för det litteraturhistoriska innehållet.

Elever efterfrågar meningsfulla frågor

Johanssons studie vilar huvudsakligen på en idé om att intresse, motivation och engagemang är viktiga hörnstenar i skolans undervisning. Samtidigt ifrågasätter han, med stöd i Margrethe Sönnelands (2019) studie Teksten som problem: En studie av litteräre samtaler i ungdomsskolen, ett återkommande antagande om att ungdomar har ett behov av att känna igen sig i läsningen.

Tvärtom, menar Sönneland och Johansson med henne, kan engagemang väckas av läsning som bjuder motstånd och tvingar eleverna att tillsammans försöka förstå vad det handlar om. Eleverna i Sönnelands studie söker inte igenkänning i skönlitteraturen, utan litterära texter som väcker meningsfulla frågor.

Lärare transformerar kursplanernas formuleringar till praktisk undervisning

En central fråga i didaktisk forskning är hur det går till när styrdokument översätts till konkret undervisningsinnehåll. När Johansson (2022b) analyserar de tio lektioner han har observerat hittar han följande sju litteraturhistoriska undervisningsteman i lärarnas introduktionslektioner:

epoker
författare och verk
likheter och skillnader mellan olika tider
intertextualitet (texters relationer till andra texter)
elevers erfarenheter
estetiska inslag
innehållslegitimering
textanalys.

Två av de mer framträdande temana i den observerade undervisningen är epoker respektive författare och verk. Detta är föga förvånande, konstaterar Johansson, med tanke på att det handlar om lektioner som introducerar litteraturhistoria.

Nästan lika vanligt är elevers erfarenheter, där flera lärare knyter bland annat populärkultur till litteraturhistoriska verk. Här blir det också i flera fall aktuellt med intertextualitet när läraren synliggör hur olika texter medvetet eller omedvetet anspelar på varandra.

När det kommer till temat elevers erfarenheter, så är det starkt framskrivet i Gy11. Intertextualitet finns däremot nästan inte alls i de studerade styrdokumenten, men är ändå enligt Johansson (2022b) ett viktigt perspektiv i flera lärares undervisning.

Elevperspektivet – vad väcker intresse för litteraturhistoria?

Parallellt med studien av lärarnas val av undervisningsstoff, undersöker Johansson (2022c) hur eleverna värderar undervisningsinnehållet och vad som väcker deras intresse för litteraturhistoria. Här identifierar han förutom de teman som han redan funnit i lärarsvaren, ytterligare några teman. Enligt eleverna själva engageras de av följande undervisningsinnehåll:

Undervisning som knyter epoker till de omständigheter som författarna levde och skrev under.
Jämförande inslag där olika tider ställs mot varandra.
Innehåll som de kan känna igen sig i och som de kan koppla till egna erfarenheter.

Men det är inte bara innehållet som engagerar eleverna i Johanssons studie. Också hur lärarna gestaltar stoffet respektive leder och organiserar undervisningen är viktig. Enligt eleverna kan intresset för ett visst stoff öka när läraren läser det högt eller återberättar det muntligt.

Vidare framhåller de betydelsen av lärarens engagemang och förmåga att motivera stoffet. För vissa bidrar också betyg och prestation till ett intresse, medan betyg och prestation för andra skapar stress som inte alls leder till ett ökat intresse för det litteraturhistoriska innehållet.

Elever kan visst vara intresserade av litteraturhistoria och utmanande litteratur

Som komplement till tidigare forskning visar Johanssons studie att allt inte handlar om innehåll. Lärarens ledarskap och organisering av stoffet är också viktigt. Till viss del utmanas tidigare forskningsresultat om att elever är ointresserade av teman som epoker respektive författare och verk, även om bilden inte är entydig.

I Johanssons (2022c) studie finns det elever som tycker att epoker respektive författare och verk är meningslös kunskap. Men det finns också elever som särskilt framhåller detta undervisningsinnehåll som det som väcker deras intresse för litteraturhistoria.

Vissa teman fungerar enligt Johansson som en sorts brobyggare mellan det kända och de okända och mellan erfarenhet och utmanande litteratur och författarskap. Särskilt handlar det om när läraren behandlar intertextualitet respektive likheter och skillnader mellan olika tider.

Det didaktiska ledarskapet ska inte underskattas

Forskning om lärares ledarskap handlar sällan om undervisningens innehåll. Det Johansson med sin studie vill visa är att också stoffet och organiseringen av detta är viktigt. När lärare i litteraturhistorieundervisningen möter oengagerade elever eller till och med ett massivt och ibland manifesterat ointresse, så finns lösningen inte i någon sorts management-tekniker frikopplade från undervisningsinnehållet, utan i vad han kallar för ett didaktiskt och litteraturdidaktiskt ledarskap.

Det handlar om lärarens förmåga att visa eget engagemang, och ibland till och med passion, för stoffet, men också om hur undervisningsinnehållet väljs ut, gestaltas och struktureras.

Text: Ingrid Bosseldal, Lunds universitet