Förändrad idrottslärarutbildning kan stärka kreativ dans i skolan

Ny forskning betonar vikten av att ge mer plats åt kreativ dans i undervisningen. Två avhandlingar som rör ämnet idrott och hälsa ger förslag på hur lärare och lärarutbildare kan uppmuntra ett utforskande av rörelse och skapa mer kontinuitet mellan studier på högskola och undervisningen i skolan.

Christopher Engdahl, forskare i idrottsvetenskap, beskriver i sin avhandling hur lärare i idrott och hälsa kan stödjas i att undervisa i expressiv, utforskande så kallad Creative Dance, här översatt till kreativ dans. Han menar att högskoleutbildningen för dessa lärare bör förändras för att praktiken i skolan ska kunna utvecklas.

Engdahls forskning relaterar också till idrottspedagogikforskaren Runa Westerlunds avhandling som betonar vikten av kontinuitet mellan högskolestudier och skolans vardagspraktik i undervisningen i idrott och hälsa.

Dans är på uppgång men kombineras ofta med andra aktiviteter under idrottslektionerna

Dans har varit ett undervisningsområde inom idrottsämnet i flera länder under lång tid. Engdahls avhandling, som publicerades 2024, visar att dans i dag ingår som en obligatorisk aktivitet enligt läroplanen för idrottsämnet i Sverige och i 22 av EU:s medlemsländer.

Skolinspektionen beskriver i en granskningsrapport från 2018 att dansen är ett område som är på frammarsch och under utveckling. Men enligt rapporten ingår dans oftast bara som en del av en idrottslektion och varvas vanligtvis med lekar och bollekar.

Engdahl har intervjuat åtta idrottslärarutbildare vid alla idrottslärarutbildningar i Sverige. Intervjuerna visar att dansundervisning, i synnerhet undervisning i kreativ dans, inte är vanligt förekommande i skolan i dag.

I genren kreativ dans introduceras elever eller studenter till rörelseimprovisation och skapande processer med ett utforskande, undersökande av rörelse som fokus. Kreativ dans är en form av dans som stödjer allas subjektiva sätt att dansa oavsett ålder, förutsättningar och bakgrund och därför blir den så grundläggande i att skapa jämlika upplevelser och erfarenheter av dans.

Övergången mellan lärarutbildning och skolans praktik är en utmaning

I en skandinavisk kontext, såväl som internationellt, vittnar idrottslärare om att de kan känna sig obekväma med att inkludera dans i sin undervisning. Detta kan leda till att de oftare väljer att undervisa inom andra områden såsom bollspel och friidrott.

Engdahl menar att det exempelvis kan bero på att det är vanligt att studenter har mindre erfarenhet av dans samt förväntningar om vad dans bör vara. Idrottslärarutbildningen spelar här en avgörande roll för att ge framtida idrottslärare möjligheter att få rika erfarenheter av dans och stöd i att undervisa i det.

En annan orsak till att kreativ dans inte är så vanligt att inkludera inom ämnet idrott och hälsa kan även härledas till Runa Westerlunds forskning som ger en bild av hur oerhört komplex idrottslärarnas roll och kontext är överlag, inte bara när det gäller dans. Hennes avhandling visar att mycket händer när en nyexaminerad idrottslärare möter verksamheten i skolan under sitt första år i yrket.

Westerlund har specifikt studerat meningsskapande processer i förflyttningen mellan högskola och skola, det som kallas för induktionsprocessen. I avhandlingen undersöker hon bland annat hur nyexaminerade idrottslärare i Sverige erfar, uppfattar och hanterar sin induktionsprocess.

Westerlunds avhandling innehåller en fallstudie som undersöker svenska idrottslärares erfarenheter av att hantera sina undervisningssituationer under de första åren i yrket. Den bygger på intervjuer med åtta nyexaminerade lärare. Westerlund definierar tre huvudsakliga utmanande områden: praktikchock, marginalisering och isolering.

• Praktikchock handlar oftast om att lärare inte förväntat sig den mängd arbetsuppgifter de ges utöver planering, genomförande och utvärdering av idrottslektioner.
• Marginalisering handlar om hur de nya idrottslärarna upplever bristande finansiella resurser och låg prioritering av idrottsämnet i skolan.
• Isolering handlar om att deras arbetsplats i form av exempelvis en idrottshall eller en skridskorink kan bidra till ett avstånd till det övriga kollegiet.

För att underlätta för nyblivna idrottslärare föreslår Westerlund exempelvis ett mentorsprogram där lärare i idrott och hälsa kan få stöd den första tiden av mer erfarna lärare.

Hälsotrender och sportifiering påverkar idrottsundervisningen

Både Westerlund och Engdahl beskriver att det finns ett starkt fokus på hälsa i samhället, vilket påverkar vad som prioriteras i undervisningen i skolan. Detta innebär bland annat att former av fysisk träning som liknar dans, exempelvis aerobics, är betydligt mer vanliga i skolan än andra former av dans.

Utöver dessa punkter kan tilläggas det som både Westerlund och Engdahl kallar för en sportifiering av ämnet idrott och hälsa där tävlingslogiker och idrottsfärdigheter dominerar. Olika sporter har sina specifika uttryck, mekanismer och innebörder där exempelvis tävling, samspel och konkurrens ingår.

Westerlund problematiserar sportifieringen då den riskerar att främst gynna de elever som idrottar på fritiden och därmed kan förstärka ojämlika förutsättningar för lärande.

Detta understryks även som problematiskt i relation till skolans värdegrund, i Skolinspektionens rapport från 2018. Enligt Engdahl kan kreativ dans bli en motvikt till detta eftersom den kan stimulera samhörighet, andra rörelseuttryck, samarbete och social känslighet.

Didaktiska förhållningssätt för att stärka undervisning i kreativ dans

Engdahls avhandling bidrar till kunskap om hur kreativ dans undervisas och upplevs i idrottslärarutbildningen. Hans intervjuer med idrottslärarutbildare vittnar om att kreativ dans ofta är nytt för studenterna och att uttrycka sig genom rörelse kan vara utmanande för dem.

Engdahl skriver vidare att idrottslärarutbildarna samtidigt uppger att studenterna verkar uppleva stor glädje och meningsfullhet när de deltar i lektioner i kreativ dans, när de upptäcker nya rörelser och får ett flow i skapandet.

Engdahls studie visar att undervisning i kreativ dans i idrottslärarutbildning och i skola kan stärkas av att innefatta dessa fyra didaktiska förhållningssätt:

• Vägledning handlar om att läraren skapar en lärandemiljö där studenterna eller eleverna vågar utforska rörelser och uttryck som inte är förutbestämda.
• Tydlighet i undervisningen handlar om att som lärare skapa ramar i form av hanterbara övningar. Det innefattar också att använda förståeliga begrepp eller att anpassa musik så att studenterna eller eleverna ska känna sig bekväma med övningen.
• Igenkänning handlar om att uppmärksamma och använda de erfarenheter som alla individer har med sig in i klassrummet, exempelvis från rörelseintressen utanför skolan eller från andra rörelseformer från tidigare idrottslektioner.
• Lekfullhet handlar om att undervisningen bidrar till att gruppen upplever att det är tillåtet att göra misstag och att den känner öppenhet för att pröva nya övningar. Detta kan leda till att studenter eller elever kan mejsla fram sina egna och andras konstnärliga engagemang och uttrycksfullhet.

Vägar framåt för att skapa sammanhang mellan utbildning och praktik

Sammanfattningsvis lyfter både Westerlund och Engdahls forskning vikten av att skapa bättre kontinuitet mellan högskolestudier och skolans praktik för att stödja idrottslärare i deras undervisning. Att utveckla mentorsprogram för nyexaminerade idrottslärare är ett av de stödjande förslag som Westerlund lyfter i sin studie.

Engdahl, som har fokus på kreativ dans i sin forskning, föreslår också mer tid och specifika didaktiska förhållningssätt för att uppmuntra till ett större rörelseutforskande i idrottslärarutbildningen och i skolan.

Text: Christopher Engdahl, Gymnastik- och idrottshögskolan och Ebba Theorell, Stockholms universitet

Källor:

Engdahl, C. (2024). Indetermination in creative dance: On creative dance teaching in physical education teacher education. Doktorsavhandling, Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).

Skolinspektionen. (2018). Kvalitetsgranskning av ämnet idrott och hälsa i årskurs 7–9

Westerlund, R. (2023). Idrottslärare i blivande: meningsskapande, kontinuitet och förändring i övergångar mellan utbildning och yrkespraktik. Doktorsavhandling, Umeå Universitet.