För att indikera en språkstörning behöver ordförrådet sättas i relation till språkexponering

För att utreda om flerspråkiga barn har en språkstörning är det viktigt att sätta ordförrådets storlek i relation till hur mycket barnen blir exponerade för sina respektive språk. Enbart storleken på ordförrådet räcker inte som indikator. Barn med språkstörning har dessutom ofta en sen språkutveckling eller språksvårigheter i släkten.

I Sverige förs ingen officiell statistik på vilka språk som eleverna talar. Siffrorna som ändå finns härleds från barnens bakgrund eller behörighet till modersmålsundervisning.

Enligt en avhandling som lades fram av Linnéa Öberg vid Uppsala universitet visade Statistikmyndigheten år 2019 att 38 procent av barnen mellan 0 och 18 år hade utländsk bakgrund. Det vill säga, barnen och/eller båda deras föräldrar var födda utomlands. 2019 var det dessutom 28 procent av barnen i årskurs 1 till 9 som hade rätt till modersmålsundervisning. Många barn i dagens Sverige är alltså flerspråkiga.

Det är svårt att skilja flerspråkiga barn med språkstörning från flerspråkiga barn med typisk utveckling

Personal inom skolan, men också inom hälso- och sjukvården, ställs ofta inför frågan hur de på ett tillförlitligt sätt kan bedöma språkfärdigheten hos flerspråkiga barn. Enligt Öberg är det flera aspekter som gör det svårt att skilja på en typisk språkutveckling och en språkstörning. Dessa svårigheter medför bland annat att flerspråkiga barn ofta remitteras senare till en språklig utredning än enspråkiga barn.

• Vissa drag som är typiska för andraspråksinlärning överlappar med de språkliga drag som är kända för språkstörning hos enspråkiga.
• Det saknas bedömningsmetoder och referensdata för språkfärdigheter i olika flerspråkiga grupper, det vill säga data som beskriver hur språkfärdigheten vanligtvis ser ut i en grupp. När man vet hur spridningen av språkfärdigheten vanligtvis ser ut, kan man avgöra om en individs språkliga färdighet befinner sig inom eller utanför normalfördelningen
• Flerspråkiga barns språkfärdigheter i sina respektive språk kan vara mycket olika, eftersom varje barn exponeras i olika stor utsträckning för språken.

Flerspråkiga barn når språkutvecklingens milstolpar samtidigt som enspråkiga barn

Dessutom visade en undersökning av Laleh Nayeb och kolleger 2015 att tron att flerspråkighet leder till försenad språkutveckling fortfarande är utbredd, framför allt bland personal inom hälso- och sjukvården. Faktum är dock att flerspråkiga barn börjar säga sina första ord och bygga enkla meningar vid samma tidpunkt som enspråkiga barn.

Ofta sker det emellertid inte samtidigt på båda språken. Allt sammantaget har detta – som Öberg konstaterar – lett till att språkstörning hos flerspråkiga barn ofta såväl överdiagnostiseras som underdiagnostiseras.

Ordförrådet lämpar sig för att undersöka över- och underdiagnostiseringen av flerspråkiga barn

För att bidra med kunskaper om barnens språkkunskaper i sina respektive språk och för att undersöka vilka test och vilken information som lämpar sig för att avgöra om ett flerspråkigt barn har en språkstörning, valde författaren att undersöka ordförrådet hos flerspråkiga barn med typisk utveckling och med språkstörning.

Anledningen är enligt henne bland annat att ordförrådet är den språkliga aspekt som påverkas mest av hur mycket barnet är exponerat för det aktuella språket, jämfört med grammatik eller uttal. Dessutom är ordförrådet avgörande för skolframgång.

Lärares och föräldrars kunskaper om barnen är en viktig pusselbit i den språkliga utredningen

Öberg mätte barnens ordförråd i deras modersmål arabiska och majoritetsspråket svenska. Hon testade sammanlagt 99 flerspråkiga barn med typisk utveckling och 11 barn med språkstörning. Barnen var mellan 4 och 7 år gamla.

Hon undersökte också barnens språkliga bearbetningsförmåga och använde till detta fyra olika tester där barnen fick repetera nonord. Dessa ord är påhittade, men följer ett språks ljudsystem. Därför kan de låta som riktiga ord, exempelvis spunk på svenska. Barnen testades med nonord som var konstruerade både efter svenskt och arabiskt ljudsystem och sådana som inte hade likheter med något av språken.

Testet går ut på att barnen först lyssnar på ett påhittat ord och sedan upprepar det så exakt de kan. Det har visat sig bland enspråkiga barn att barn med språkstörning har svårigheter att repetera nonord, medan det är oproblematiskt för barn med typisk språkutveckling.

Författaren valde också att intervjua föräldrar och lärare eftersom deras kunskaper om barnets tidiga språkutveckling, kommunikationsmönster med vuxna och jämnåriga och ärftlighet för språksvårigheter i familjen har visat sig att vara värdefull information för att avgöra om ett barn har en språkstörning eller inte. Dessutom samlades information om föräldrarnas socio-ekonomiska bakgrund och barnens exponering för svenska och arabiska.

Exponeringstiden är mest avgörande

Det visade sig att både ordförståelse och ordproduktion i arabiska och svenska ökade med stigande ålder för de flerspråkiga barnen oavsett språkstörning. När det gällde barnen med en typisk språkutveckling var tiden som de blev exponerade för respektive språk mest avgörande för att förklara storleken på ordförrådet. Däremot spelade föräldrarnas utbildningsnivå, i motsats till vad liknande internationella studier tidigare har visat, ingen roll för ordförrådets storlek.

Sen språkutveckling och ärftlighet är ett varningstecken för språkstörning

När Öberg jämförde resultaten för barn med språkstörning och barn med typisk språkutveckling fanns det en stor överlappning både vad gäller ordförrådets storlek och prestationen i nonordstesterna. Barnens förmåga att repetera orden påverkades inte av om de var mer eller mindre lika svenska eller arabiska. Det visade sig dock att en högre andel av barnen med språkstörning hade en sen språkutveckling och svårigheter med språket inom familjen.

Av dessa resultat drar Öberg slutsatsen att nonordsrepetitioner är mindre bra som diagnosverktyg för språkstörning hos flerspråkiga barn. Dessutom är låga poäng i ordförrådstester i sig inte avgörande. Först när barnen har ett litet ordförråd trots hög exponering är det ett varningstecken. Dessutom verkar den ärftliga faktorn och sen språkutveckling vara viktiga indikatorer för en språkstörning.

Text: Susan Sayehli, Stockholms universitet

Källor:

Öberg, Linnea. 2020. Words and non-words. Vocabulary and phonological working memory in Arabic-Swedish-speaking 4-7-year-olds with and without diagnosis of Developmental Language Disorder. Studia Linguistica Upsaliensia 27. 269 pp. Uppsala: Acta Universitatis.

Upsaliensis. ISBN 978-91-513-1046-6.

Nayeb, L., Wallby, T., Westerlund, M., Salameh, E.-K., & Sarkadi, A. (2015). Child healthcare nurses believe that bilingual children show slower language development, simplify screening procedures and delay referrals. Acta Paediatrica, 104(2), 198–205.