Filminspelning och reflekterande samtal kan bidra till kollegialt lärande i ämnet slöjd

Lärare i slöjd och andra praktisk-estetiska ämnen kan dra nytta av film för återkoppling och utveckling av undervisningen genom kollegialt lärande. Eftersom slöjdens material är konkreta kan filminspelningar synliggöra aspekter av undervisning och lärande som är viktiga att utveckla, visar en ny studie från Norge.

Kravet på att undervisningen ska vara baserad på forskning och beprövad erfarenhet är en utmaning för såväl slöjdlärarutbildningen som för slöjdlärare, eftersom den forskning som finns är sparsam men också representerar olika tidsperioder. Därför kan utbudet av nordisk forskning komplettera den svenska.

Artikeln Med videofilm som reiskap. Eit kollegasamarbeid om å utvikle handverksundervisning är skriven av forskarna Karen Brænne och Sissel Midtlid, båda anställda vid Högskolan i Volda. De undervisar i design, konst och hantverk inom grundskollärarutbildningen.

Artikeln belyser ett forsknings- och utvecklingsarbete mellan två kollegor – de båda författarna – med fokus på kollegialt lärande. Exemplet handlar om att dreja med lera och författarna växlar mellan att vara den som undervisar eller handleder och att vara den som lär.

Det som utgör det svenska skolämnet slöjd förekommer i alla nordiska länder, även om benämningarna varierat över tid och mellan länderna. I Norge heter skolämnet numera forming, kunst og handverk och utgör ett bredare ämne än den svenska grundskolans slöjdämne, därför ingår till exempel även drejning med lera.

Även om exemplet i artikeln skiljer sig från de material – textil, trä och metall – som karakteriserar skolslöjden i Sverige är artikeln intressant av två skäl. För det första bidrar den med exempel på hur ett kollegialt utvecklingsarbete kan gå till och för det andra visar den hur digital teknik – filminspelning – kan utgöra ett komplement till tidigare former för kollegialt utvecklingsarbete.

Författarnas syfte med artikeln är att undersöka på vilka sätt återkoppling med hjälp av filmad undervisning kan utveckla reflektion över slöjd- och hantverksundervisning genom att studera sig själva.

Den fasta strukturen kan utmanas

Tidigare forskning visar att kommunikationen och interaktionen inom hantverksundervisning sker dels kroppsligt, dels verbalt. Även material och verktyg och deras betydelse för dialogen har betonats.

Exempelvis Joakim Andersson och hans kollegor hävdar i sin artikel från 2016 att det i hantverksundervisning finns en huvudsakligen fast kommunikativ struktur: instruktion, imitation och korrigering. Brænne och Mitlidt menar att den fasta strukturen kan utmanas genom att föra in filminspelning i slöjd- och hantverksundervisningen och att det kan öppna för förändring.

Enligt Brænne och Midtlid kan digital teknik upplevas som utmanande i förhållande till såväl arbetsmetoder som till pedagogiska och didaktiska rutiner som slöjd- och hantverkslärare är vana vid och som identifierats i tidigare forskning.

Projektet har inspirerats av sociokulturell teori, vilket bland annat kommer till uttryck i att filminspelningarna ses som medierande redskap i förhållande till kollegan å ena sidan, och till individen å den andra. Vad gäller det sistnämnda handlar det om individens kropp/hand, sinnen och tanken och dess relation till materialet (leran) och de fysiska verktygen, exempelvis drejskivan.

Genom reflektion utifrån olika perspektiv kan klyftan mellan teori och praktik minskas

Artikeln baseras på två av de filminspelningar som gjordes inom projektet. I den ena filmen instruerar lärare A lärare B genom att visa hur hon drejar en kruka. I den andra vägleder lärare B lärare A medan hon drejar.

Efter filminspelningarna tittade lärarna tillsammans på dem och gjorde skriftliga reflektioner, till att börja med individuellt. Dessa anteckningar var halvstrukturerade med tematiska ord som till exempel kommunikationsform, undervisningssätt, ämnesinnehåll och improvisation. Sedan gav de återkoppling till varandra i förhållande till undervisning, handledning och drejning, baserat på filminspelningarna och sina respektive anteckningar.

Därefter skrev de en gemensam logg och använde en fastare struktur och frågor som hade en tydlig anknytning till återkoppling med hjälp av film. Här använde Brænne och Mitlid sina erfarenheter av den återkoppling de gav varandra för fortsatt reflektion utifrån olika perspektiv: teknisk, praktisk och frigörande.

Som stöd för sina reflektioner använde de dels Gurid Aga Askelands artikel om kritisk reflektion, som i sin tur bygger på Jürgen Habermas arbete om kommunikativt handlande, dels Per Lauvås och Gunnar Handals bok Vägledning och praktisk yrkesteori.

Enligt Brænne och Midtlid kan man genom reflektion minska den så kallade klyftan mellan teori och praktik med hjälp av de tre reflekterande perspektiven:

• Den tekniska reflektionen syftar till att säkerställa att förutbestämda procedurer följs och att de bygger på systematik och rationalitet. Det handlar om en slags teknisk kvalitetskontroll.
• Den praktiska reflektionen ska bidra med att yrkespersonerna – i detta fall lärarna – kan beskriva och förklara mänsklig interaktion. Det handlar om att öka förståelsen för exempelvis värderingar.
• Den frigörande, även kallad transformerande, interaktionen förväntas bidra till ökad medvetenhet och förändring. Det handlar bland annat om att bli medveten om och våga ifrågasätta sådant man tar för givet, exempelvis normer.

Filminspelning bidrar med flera aspekter

Baserat på en typ av analys identifierade författarna tre aspekter som filmad undervisning kan bidra med: den digitala tekniken ger möjlighet att välja fokus, filmformatet väcker kinestetiska och kroppsliga minnen och filminspelningen blir som en tredje röst i kommunikationen.

Den digitala tekniken ger möjlighet att välja fokus

De tekniska möjligheterna – att spela upp filmen i långsammare tempo, att trycka på stopp-knappen och att se om hela eller delar av filmen – underlättar för lärare att urskilja och överväga sina teoretiska grundantaganden. De använde dessa funktioner för att kunna diskutera specifika aspekter och sina överväganden och gav uttryck för att filmtekniken gjort dem medvetna om betydelsen av större uppmärksamhet på hur de uttrycker sig även språkligt, både i relation till instruktioner och handledning.

Filmformatet framkallar kinestetiska och kroppsliga minnen

När lärarnas såg sig själva agera multimodalt, det vill säga muntligt i form av instruktioner eller handledning, kroppsligt när de visade hur drejning går till eller ingrep under den andres drejning, men även i förhållande till sitt eget drejande gjorde de en upptäckt.

Filmerna framkallade kinestetiska och kroppsliga minnen i relation till såväl undervisningen som till drejandet. Som exempel nämns en situation där lärare B drejar en cylinder och lärare A lägger sina händer på hennes vänstra hand, det vill säga den som formar utsidan av lercylindern, för att styra hur handens fingrar ska trycka mot leran under processen.

Lärare A förklarar muntligt vad lärare B ska göra och uppmärksamma samtidigt som hon med sina händer visar vad det hon säger innebär i handling. När lärarna såg detta – och liknande avsnitt – kunde de samtidigt återuppleva känslan i sina respektive händer och dessutom fortsätta de dialoger som i filminspelningen utgjorde mycket korta sekvenser.

Filminspelning som en tredje aktör

Brænne och Midtlid menar att filminspelningen kom att fungera som en tredje aktör i deras kommunikation. De kunde dels tala om, ställa frågor till varandra och reflektera över såväl sitt eget som den andres agerande. Men de kunde också tala om och påverkas av specifika avsnitt i filmen.

Genom de kroppsliga och kinestetiska minnen som de upptäckte att filminspelningen framkallade kunde de i samtalet utforska flera aspekter av både undervisningen och sitt eget lärande. De var därför inte begränsade av vad de mindes av situationerna, utan kunde detaljgranska avsnitt om och om igen eller stanna upp filmen för att samtala om sådant de upptäckte efteråt.

Filminspelning kan synliggöra aspekter av undervisning och lärande som är viktiga att utveckla

Filminspelningar i kombination med riktade reflekterande samtal kan utgöra en form för kollegialt lärande. I och med att slöjdens material är konkreta kan filminspelningar synliggöra aspekter av undervisning och lärande som är viktiga att utveckla, bland annat otydligheter i muntliga instruktioner men också perspektiv man kan missa som lärare eller elev under arbetsprocessen.

Genom att Brænne och Midtlid hade fokus på både undervisning och lärande upptäckte de även aspekter som relaterade till vad som kan te sig svårt för elever eller lärarstudenter. Förutom slöjdlärare och slöjdlärarutbildare kan även lärare i övriga praktisk-estetiska ämnen samt yrkeslärare och lärarutbildare inom dessa ämnesområden dra nytta av film för återkoppling och utveckling av undervisningen.

Text: Viveca Lindberg, Stockholms universitet

Källor:

Andersson, J., Brøns-Pedersen, L. & Illum, B. (2016). Kommunikation och lärande i slöjdverkstaden Länk till annan webbplats.. Techne Serien – Forskning i slöjdpedagogik och slöjdvetenskap, 23(2).

Askeland, G. A. (200). Kritisk reflekterende – mer enn å reflektere og kritisere Länk till annan webbplats.. Nordisk sosialt arbeid 26(2), s. 123–135.

Brænne, K. & Midtlid, S. (2022). Med videofilm som reiskap. Eit kollegasamarbeid om å utvikle handverksundervisning Länk till annan webbplats.. I S. Westerlund, K. Borg, M. Porko-Hudd, V. Lindberg (red.), Slöjdkunnande i förändring: Nordisk slöjdforskning (s. 21–34). Umeå: Nordfo, Techne serien.

Habermas, Jürgen (1990). Kommunikativt handlande: texter om språk, rationalitet och samhälle. Daidalos.

Lauvås, P. & Handal, G. (2001). Handledning och praktisk yrkesteori. 2 [utök.] uppl. Studentlitteratur.