De strejkande eleverna vill egentligen gå i skolan

Unga är inte mindre politiskt engagerade i dag än tidigare. Men deras politiska handlande söker sig nya former. När Elisabeth Kring analyserar skolstrejk för klimatet med hjälp av filosofen Hanna Arendts idéer växer en komplex bild av relationen mellan vuxna och barn fram. Krings forskning gör det möjligt att tänka kring skolstrejkande elever på ett helt nytt sätt. De överger inte skola och barndom för att de vill, utan för att de upplever att de måste.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Svensk skola och ungdomspolitik har i uppdrag att utveckla samhällsengagemang och grundläggande demokratiska värderingar hos nya generationer. Utbildningsforskare som Gert Biesta har i olika sammanhang, bland annat i artikeln Demokrati – ett problem för utbildning eller ett utbildningsproblem? (2003) och boken God utbildning i mätningens tidevarv (2011), problematiserat det förberedande draget i demokratiundervisningen och understrukit vikten av att elever också redan i skolan har möjlighet att agera som politiska subjekt.

Även Erik Amnås och Anna Helanders kunskapsöversikt från 2022 om ungas organisering och politiska deltagande problematiserar förhållandet mellan skolans demokratiuppdrag och elever som politiska aktörer. Parth med fleras studie av tyska ungdomars klimatengagemang från 2020 konstaterar att ungas politiska handlande utvecklas mycket starkare genom olika typer av proteströrelser än genom skolans försök att förbereda unga för politisk aktivitet.

Överhuvudtaget visar Amnås och Helanders kunskapsöversikt att stora delar av ungas politiska aktivitet sker i utomparlamentariska former. Unga har inte blivit mindre samhällsengagerade, enligt Amnås och Helander, men däremot har formerna för deras politiska handlande blivit mer informellt och individualiserat.

Dessutom skiljer sig engagemanget tydligt åt mellan olika grupper av unga. De som har högutbildade föräldrar har högre grad av politiskt intresse och deltagande. Här har skolan möjlighet att fungera utjämnande och gör även så i viss utsträckning, inte minst i de nordiska länderna, enligt studien Northern Lights on Civic and Citizenship Education från 2021.

Forskare analyserar skolstrejk för klimatet

Den 15 mars 2019 publicerade den brittiska dagstidningen the Guardian en debattartikel signerad bland andra gymnasisten Greta Thunberg. Rubriken lyder: Think we should be at school? Today's climate strike is the biggest lesson of all.

En som läste artikeln och med den som utgångspunkt analyserat skolstrejk för klimatet och den internationella ungdomsrörelsen Fridays for future är barn- och ungdomsvetaren Elisabeth Kring (2022). Med hjälp av den tysk-amerikanska filosofen Hannah Arendts tankar om politik och handlande (1998) respektive barn och utbildning (2004), har hon undersökt hur man kan förstå det möjligen paradoxala i att barn och unga lämnar skolan för att i en strejk uppmana vuxenvärlden att lyssna till vetenskapen.

Som material för sin analys använder Kring framför allt text och tal formulerade av de strejkande eleverna själva.

Barn ska inte agera politiskt enligt Hannah Arendt

Hannah Arendt ägnade en stor del av sitt intellektuella arbete åt att reflektera över den politiska dimensionen av vita activa, det aktiva livet. Hon gjorde en speciell definition av politiskt handlande och knöt det till att i tal och handling inför andra, föra in något nytt i världen. Politiskt handlande kräver dessutom, enligt Arendt, att de som möts i den offentliga sfären är jämlika.

Arendt talade om ytterligare två sfärer: den privata, dit människor kan dra sig tillbaka för att vila och den sociala, där bland annat skola och utbildning ingår. Den sociala sfären kännetecknas enligt Arendt av konformism och standardisering.

Arendt varnar för att försöka forma framtiden genom utbildning av barn. Utbildning ska i stället ge barnen möjlighet att själva som vuxna forma sin tid. Eftersom hennes syn på politiskt handlande förutsätter jämlika parter, tycker hon inte att barn ska agera politiskt. Deras uppgift är att bli utbildade, inte att redan som barn gripa in i det offentliga.

Varför är barnen inte i skolan?

Greta Thunberg inledde skolstrejk för klimatet genom att i augusti 2018 sätta sig utanför Sveriges riksdag. Hennes handlande spred sig snabbt till andra skolelever och inom något år omfattade strejkrörelsen miljontals barn, unga – och vuxna.

Enligt Kring är fredagsstrejkerna intimt förbundna med upplevelsen av att leva i antropocen, det vill säga i en geologisk era där människan fått en omfattande påverkan på jordens miljö. Strejkerna grundar sig i de ungas upplevelser av att vuxenvärlden är alldeles för passiv i förhållande till den klimatkris som mänskligheten själv bidragit och bidrar till.

Som fenomen väcker skolstrejk för klimatet enligt Kring viktiga frågor om relationen mellan utbildning, kunskap, barn(dom) och politik. Varför lämnar de skolstrejkande eleverna sin skola? Varför ser de det som att det är viktigare att protestera på gator och torg än att vara i skolan? Och hur förhåller de sig till sin strejk?

Krings forskning visar att kopplingen mellan utbildning och framtid bryter samman hos de strejkande skoleleverna. För att alls ha någon framtid måste de aktivt lämna skolan. Eller som de själva uttrycker det på den svenska webbsajten för skolstrejk för klimatet: ”Vårt budskap är tydligt. Vi kräver en framtid”.

De skolstrejkande eleverna vill knyta fakta till mening

Enligt Kring engagerar de strejkande skoleleverna sig i tänkande snarare än vetande. De avvisar inte vetandet, tvärtom uppmanar de ju vuxenvärlden att lyssna till forskningen, men de pekar på vikten av att knyta fakta till mening. När vuxenvärlden inte i handling tar ansvar för framtida generationers liv, måste eleverna göra det.

Att gå ut i strejk är att ge tänkandet plats på undervisningens bekostnad. Det handlar, med Arendts uttryck, om ett slags ”stanna upp-och-tänk” (1978, sidan 78) och sedan om ett politiskt handlande baserat på detta. Eleverna har tänkt och bildat ett omdöme – vilket i sin tur får dem att gå ut i det offentliga för att höja sina röster.

Att de skolstrejkande eleverna dessutom väljer viktiga, ofta politiskt laddade, platser för sina aktioner, som områden utanför riksdag och parlament, är i Krings tolkning ett uttryck för att de upplever skolan som otillräcklig. För att ta plats i det offentliga samtalet behöver de uppsöka offentliga platser.

Så till vida är eleverna överens med Arendt: de ser inte skolan som en del av det politiska. Men sen kastar de skolstrejkande eleverna om begreppen. Där Arendt menar att barn har en begränsad politisk förmåga och inte ska behöva ta politiskt ansvar, träder de skolstrejkande barnen in i det politiska för att peka på att de vuxna uppför sig som barn, det vill säga inte tar ansvar.

I de vuxnas ställe måste därför barnen agera politiskt, fast de egentligen skulle föredra att gå i skolan. ”shouldn't be up here”, som Thunberg uttryckte det i ett tal på FN:s klimattoppmöte 2019.

Barnen intar en dubbel barnposition

När de skolstrejkande eleverna handlar gör de det både som politiska subjekt och som barn och att se det är, menar Kring, en viktig utveckling av Arendts tänkande. Arendt definierar politiskt handlande som något som utspelar sig mellan jämlikar – och tar inte hänsyn till att exempelvis kvinnor inte alltid varit välkomna i det politiska.

När skolbarnen strejkar i fysiskt offentliga rum, blir deras barnkroppar en viktig del av budskapet och ibland smälter det kroppsliga framträdandet samman med den fysiska platsen, som när barnen säger sådant som ”det finns ingen planet B” och ”we're here now because we want to be able to be here in 50 years time”.

Barnen intar enligt Kring en dubbel barnposition: de är överens med Arendt om att barn inte ska behöva vara politiska aktörer, men oeniga med henne eftersom barn ibland ändå kan, eller till och med måste, vara det.

Ett av de skolstrejkande elevernas viktigaste budskap är att utbildning som pekar mot framtiden blir meningslös om det inte finns någon framtid. I det finns den pedagogiska och demokratifostrande utmaning som Krings forskning ytterst pekar mot.

Text: Ingrid Bosseldal, Lunds universitet

Källor:

Amnå, E., & Helander, A. (2022). Ungas organisering och politiska deltagande – En kunskapsöversikt [Elektronisk resurs]. Forte – Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.

Arendt, H. (1978). The life of the mind. Harcourt.

Arendt, H. (1998). Människans villkor. Daidalos.

Arendt, H. (2004). Kris i uppfostran. Mellan det förflutna och framtiden. Åtta övningar i politiskt tänkande (s. 187–210). Daidalos.

Biseth, H., Hoskins, B. & Huang L. (red.) (2021). Northern lights on civic and citizenship education [Elektronisk resurs]. Springer International Publishing.

Kring, E. (2022). Skolstrejk för klimatet och Hannah Arendt. Länk till annan webbplats. Pedagogisk forskning, 27(3), 12–31.