Bedömning av yrkeskunnande beroende av sammanhang

Bedömning av yrkeskunnande sker i flera olika sammanhang och görs på skilda sätt, vilket får konsekvenser för lärares arbete och elevers lärande. Bedömningarna skiljer sig åt ifråga om var lärandet sker och hur det visas.

I en artikel av Helena Tsagalidis och Per Anderssons synliggörs komplexiteten i olika former av bedömning inom yrkesutbildning, yrkestävlingar, branschbedömningar och validering.

Gymnasial yrkesutbildning bedöms både formativt och summativt

I artikeln beskrivs att bedömning inom den gymnasiala yrkesutbildningen består av observationer i en så verklig miljö som möjligt som kompletteras med exempelvis prov och rollspel. Dessutom inhämtar yrkeslärarna omdömen från de arbetsplatser där eleverna praktiserar. Tidigare forskning visar att yrkeslärarnas bedömningar utgår både ifrån arbetslivsperspektivet med dess yrkeskultur och ifrån styrdokumenten. Lärarnas bedömningsarbete i den gymnasiala yrkesutbildningen påverkas dessutom av en ökad arbetsbelastning i form av dokumentation och föräldrar som ifrågasätter bedömningar, framhäver författarna.

Elever påverkas olika av bedömning, där den formativa bedömningen lyfts fram som viktig för att utveckla lärandet, samtidigt som det inom den gymnasiala yrkesutbildningen liksom i resten av gymnasieskolan genomförs summativa bedömningar i form av betygssättning. En skillnad när det gäller yrkesutbildningar är att när yrkeskulturen vägs in i bedömning och betygssättning blir det svårt för eleverna att tolka vad som är viktig kunskap eftersom de saknar erfarenhet från arbetslivet.

Yrkestävlingar motiverar och sätter trender

Vid yrkestävlingar används praktiska tillämpningsprov i miljöer så lika autentiska situationer som möjligt. Tävlingar på skolnivå arrangeras årligen inom en mängd olika yrkesområden. Bedömare från branschen gör observationer, ibland kompletterade med alternativa prov, för att möjliggöra en best praxis-bedömning. Det är en summativ bedömning i syfte att särskilja deltagarna och utse vinnare. Fokus i bedömningen ligger på arbetsprocess, produkt och samarbetsförmåga. Deltagarna får även formativ återkoppling från domare och handledare. Tävlingsverksamheten bidrar till elevers lärande exempelvis genom att de lär sig att uppskatta återkoppling från bedömare och handledare men även att de lär sig värdera både egna och andras arbetsinsatser. Yrkestävlingar har således en funktion av att kontrollera deltagarens kunskaper i ett sammanhang där yrkeskunskapen är i fokus. Dessa tävlingar kan även bidra till utveckling av yrkeskunskap genom att fungera nyskapande och trendsättande.

Branschbedömningar påverkar utbildning

Branschbedömningar kan ske i form av gesäll- och mästarbrev eller certifieringar. Dessa genomförs exempelvis av Sveriges Hantverksråd, som är en myndighet som samverkar med bransch- och utbildningsorganisationer. Bedömningen genomförs genom att det praktiska genomförandet prövas i en arbetsmiljökontext där det som bedöms är det som är möjligt att observera. Det kan exempelvis handla om säkerhet, noggrannhet, självständighet, arbetsteknik, materialhantering eller omdömesförmåga. Branschbedömningarna kan få betydelse för yrkesutbildningens innehåll genom att branscherna påverkar vad som skrivs fram i kursplaner. Ofta framhävs övandet av specifika yrkeskunskaper. För eleverna kan gesäll- eller mästarbrev utgöra en målbild redan under utbildningen, vilket påverkar deras motivation. Fokus i branschbedömningar ligger på en summativ bedömning av om eleven uppnått kunnandet. Bedömningarna påverkar även yrkeslärarens arbete genom krav från lokala yrkesråd inom de yrkesområden som programmen utbildar.

Validering sätter värde på redan befintlig kunskap

Författarna beskriver validering som en vidgad bedömning där lärande utanför utbildningsväsendet lyfts fram som värdefullt och giltigt. Det innebär att kunnande som utvecklats i arbetslivet kan visas och leda till formell kompetens. Validering av yrkesutbildning genomförs på två skilda sätt där det ena utgår ifrån krav från specifika branscher och det andra från utbildningssystemets krav. Ett exempel på det senare är yrkesutbildning för vuxna där möjligheter ges att tillgodoräkna sig tidigare utvecklat kunnande genom att visa sina yrkeskunskaper på arbetsplatsen. Det kan handla om människor som arbetat i en bransch i Sverige eller utomlands utan att ha en formell utbildning. Denna typ av validering har visat sig fungera som en blandning av validering och nytt lärande, exempelvis inom äldreomsorgen, där deltagare lär av varandra och genom reflektion utifrån tidigare erfarenheter.

Yrkeslärarens arbete får en annan karaktär vid validering genom att hen möter deltagare med en annan bakgrund. Detta kräver ett annat förhållningssätt än vid utbildning av unga eller vuxna ”nybörjare” i yrket. Det handlar om att sätta värde på det individen redan kan istället för att utbilda. Det innebär också kontakter med andra aktörer, exempelvis studievägledare och personal från Arbetsförmedlingen. Samtidigt har även yrkesutbildningen inom gymnasieskolan ett drag av validering genom de formuleringar i läroplanen som säger att ”all tillgänglig information” ska beaktas, ”även sådana kunskaper som en elev har tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen”. Skrivningen innebär att alla lärare har skyldighet att ta hänsyn till även kunskaper som eleven lärt sig utanför skolan.

När är kunskaper likvärdiga?

Andersson och Tsagalidis lyfter fram en problematik ifråga om det yrkeskunnande som värderas. Å ena sidan kan en validering som relateras till utbildningssystemets krav innebära en kvalitetssäkring där också teoribaserat kunnande ingår. Samtidigt ger informella lärprocesser i arbetslivet mer oförutsägbara resultat än en yrkesutbildning genom att olika aspekter av kunnande utvecklas beroende på var arbetet/lärandet äger rum. Detta kan innebära att det kan vara svårt för en individ att uppfylla alla kunskapskrav, ofta behövs ett kompletterande lärande. En utmaning för valideringen är acceptansen för att kunskaper kan vara likvärdiga utan att vara helt lika. En exempel kan vara om erfarenheter av yrket kommer från ett annat land där förhållanden ser annorlunda ut.

Mot bakgrund av de olika sammanhang för bedömning som beskrivits diskuterar författarna hur nya former av bedömning, exempelvis validering, kan utmana synen på vad som är giltig kunskap och hur den ska visas. Hur kan vi hitta den bästa balansen mellan kontroll av kunnande och utveckling av kunnande? Kan man tänka sig mer av formativ bedömning med lärande i fokus och mindre av kontroll och jämförelse även inom utbildningsväsendet? Vore det intressant att liksom inom validering utveckla mer verklighetsnära bedömning?

Text: Agneta Grönlund

Källor:

Tsagalidis, H. & Andersson, P. (2018). Bedömning av yrkeskunnande. Ingår i M. Gustavsson & S. Köpsén (red.), Yrkesutbildning: mellan skola och arbetsliv. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för gymnasieskolan. Skolverket, 2017

Mer om yrkestävlingar:

Tsagalidis, H. (2018). Tävlingsdomarnas bäst praxis-bedömning av yrkeskunnande i en yrkestävling. Nordic Journal of Vocational Education and Training, 8(2), 93-120.