Att utveckla undervisningen i förskolan genom aktionsforskning

Aktionsforskning kan vara ett sätt för förskollärare att fördjupa sitt arbete med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i undervisningen. Ett aktionsforskningsprojekt i form av sokratiska samtal visar bland annat att metoden hjälpte förskollärarna att utveckla sina samtalskompetenser och förbättra sin undervisningspraktik.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Viljan att utvecklas kan ta dig hur långt som helst
Nietzsche

På senare år har förskolans förändrade uppdrag ställt ökade och komplexa krav på förskollärares yrkesutövande och professionella kunskaper då utbildningen enligt skollagen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (SFS 2010:8, §5).

I förskollärares förtydligade och förstärkta undervisningsuppdrag förväntas de integrera och tillämpa forskningsresultat i sin undervisning, vilket i sin tur bidrar till en kontinuerlig utveckling och generering av ny kunskap inom praktiken. Förskollärarna i landet arbetar dock på olika sätt för att fortbilda sig och förvärva nya kompetenser som kan föra arbetet framåt mot de uppsatta målen.

Bergmark och Westman (2022) bidrar i sin studie till förståelsen av förskollärarnas professionella lärande i relation till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet inom ramen för ett aktionsforskningsprojekt. Förskolepersonalen hade behov av att fördjupa sitt arbete med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i undervisningen, och i projektet fokuserade personalen tillsammans med forskarna på utforskandet av en ny samtalsform i undervisningen.

Detta val var väl förankrat i tidigare forskning och styrdokument, där kommunikation och dialog anses vara centrala element i undervisningen. Forskarteamet ville mer specifikt undersöka förskollärarnas professionella lärande i förhållande till tidigare erfarenheter av att samtala med barn i undervisningen, aktionsforskningsdesignens roll och relationen till ett socialt lärande system (praktikgemenskap, Wenger 1998).

Under en ettårsperiod implementerade förskollärarna så kallade sokratiska samtal i sin undervisning med barnen 2–4 gånger i veckan. Sokratiska samtal är en typ av strukturerat filosofiskt samtal där öppna och utforskande frågor möjliggör, i det här fallet för barnen, att uttrycka sina tankar och åsikter, samarbeta med andra samt tränas i kritiskt tänkande, allt för att få en djupare förståelse av det som står i fokus.

Under projektets gång höll Bergmark och Westman åtta kollegiala samtal med projektgruppen, där de reflekterade över sina erfarenheter under och i slutet av projektet.

Friktion mellan målstyrd undervisning och barnens inflytande

Bergmarks och Westmans studie visar att den implementerade specifika samtalsmetoden, det sokratiska samtalet, som bygger på vetenskaplig grund, utmanade förskollärarnas tidigare erfarenheter av att samtala med barn samt deras syn på undervisning.

Metoden beskrevs dock som styrd och till viss del hämmande på grund av dess fasta struktur, vilket ledde till att barnens delaktighet och möjlighet att styra samtalet minskade. Det framstod en viss friktion mellan förskollärarnas vilja att bevara barnens inflytande, vilket är starkt i den svenska förskolepedagogiken, och de krav som ställs på målstyrd undervisning.

För att bättre anpassa samtalsmetoden till förskollärarnas syn på undervisning, deras professionella roll samt barnens inflytande och lärande krävs (om)förhandlingar både vad gäller innehåll och form. Förskollärarna uttryckte under projektet, att de trots initiala utmaningar med samtalsformen hade utvecklat sina samtalskompetenser.

Verktyg för professionellt lärande

Studien visar att förskollärarna genom aktionsforskningsprojektet inte bara skapade en djupare förståelse för sin praktik utan också genomförde förändringar av densamma. Under projektet använde deltagarna systematiskt vetenskapliga verktyg såsom dokumentation, analys, kritisk granskning, kollegial skuggning och feedback för att förfina och utveckla sin undervisning.

Att ha gemensamma uppsatta mål framstod som avgörande för att driva utvecklingen framåt. Genom att (meta)reflektera över sina erfarenheter och sin praktik och spegla dessa mot aktuell forskning kunde också förskollärarna omformulera den rådande praktiken.

Detta bidrog till förbättring av undervisningspraktiken och utvecklandet av en gemensam repertoar av vetenskapliga redskap. Själva aktionsforskningsprocessen har bidragit till att förskollärarna mer frekvent praktiserar ett vetenskapligt förhållningssätt.

Praktikgemenskaper och socialt lärande

Bergmarks och Westmans studie visar också att det gemensamma projektet förändrades och utvecklades från att vara ett aktionsforskningsprojekt med fokus på sokratiska samtal, till att framför allt handla om gemensamma reflektioner över hur förskollärarna arbetat för att nå de gemensamma målen.

Förskollärarnas professionella lärande beskrivs i termer av praktikgemenskaper, där kollegialt och kollektivt lärande, reflektion och samarbete var centrala för utvecklingen av både individer och den gemensamma verksamheten. Studien visar också att forskning och teori blev viktiga verktyg för att utmana det professionella lärandet och för att kunna utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt.

Avslutningsvis kan konstateras att förskollärarnas behov av att utforska och förhandla vad undervisning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet innebär i förskolan ledde till att de kunde utmana och utveckla sin undervisningspraktik. Detta stärkte deras professionella lärande och bidrog till en kvalitativt förbättrad förskoleverksamhet.

Text: Maria Simonsson, Linköpings universitet