Lek i förskoleklass

Lärande lek och innehåll

Lek i förskoleklass, artikel Pdf, 148 kB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 148 kB)

I leken kan eleverna bland annat bearbeta intryck, utveckla fantasi och kreativitet samt utveckla sin samarbets­ och kommunikationsförmåga.
Det är viktigt att det finns utrymme både för elevernas egeninitierade lek och för lekar som är initierade och planerade av lärare som en del av undervisningen. I leken kan eleverna utveckla förmågor som turtagning, samförstånd, koncentration och uthållighet.

Elevernas kommunikation och samarbete är beroende av vilken typ av aktiviteter eleven ställs inför och i vilket fysiskt rum det befinner sig i. Det berör förhållandet mellan olika aktiviteter och vem som initierar dessa. Till exempel ger målstyrda vuxeninitierade aktiviteter upphov till bestämda kommunikationsformer som ofta är inriktade mot individuellt deltagande.

Det pekar på att vuxenstyrda och barninitierade aktiviteter behöver balanseras för att miljö och aktiviteter ska bidra till barnens kommunikation och språkutveckling. Leken befrämjar lärandestrategier som problemlösning och kreativt tänkande. Den kan också vara en möjlighet för elever att lära sig andra och mer specifika färdigheter – till exempel att sortera och se mönster. Leken hjälper läraren att undervisa från barnens perspektiv och därigenom blir undervisningen motiverande för barnet. De utmärkande drag för lek som framträder i forskningen anknyter till skrivningarna både i läroplanens första och tredje del.

Förskoleklassen: Ett kommentarmaterial till läroplanens tredje del, 2016

Reflektionsfrågor till artikeln

• I undervisningen ska eleverna genom leken ges möjlighet att bearbeta intryck, pröva olika identiteter, utveckla kreativitet och förmåga att samarbeta och kommunicera. Hur skapar vi förutsättningar för det? På vilket sätt? (Vilka lekmiljöer skulle vi kunna ha?)
• När och var leker eleverna i vår förskoleklass? Vilket syfte har leken?
• Vad gör vi vuxna när eleverna leker?
• Hur tar vi lärare aktiv del i leken och hur utmanar vi leken?
• Betraktar vi leken som något som sker i pausen mellan två andra aktiviteter, eller ges det egen tid till leken?
• Hur använder vi leken som en metod för undervisning och utveckling?
• På vilket sätt främjas lek i vårt klassrum?
• Ser vi en motsättning mellan elevers egenvalda lek, lärande lek och undervisning?
• Får alla former av lek plats i förskoleklassen? Ska alla former av lek få plats?

Lek som aktivitet eller metod

I syftesbeskrivningen för förskoleklassen återfinns bland annat att undervisningen i förskoleklassen ska ge eleverna möjlighet att genom lek bearbeta intryck, pröva olika identiteter, utveckla kreativitet samt sin förmåga att samarbeta och kommunicera. Dessutom återkommer lek i det centrala innehållet för förskoleklassundervisningen. Detta kan tolkas som att leken å ena sidan är en viktig aktivitet i sig och å andra sidan som att leken kan betraktas som en metod för undervisning. Lärare i förskoleklass behöver därför reflektera över relationen mellan lek, lärande och undervisning.

Lek och lärande är olika företeelser, men enligt forskningen finns det ändå vissa gemensamma drag. Viktiga dimensioner i både lek och lärande är att det måste finnas lust, kreativitet, valmöjligheter, meningsskapande och möjligheter till kontroll för att aktiviteterna ska bli utmanande för barnen. Även om lek och lärande är två olika aktiviteter till innehåll, form och erfarenheter, så är de ibland svåra att skilja på för de yngsta barnen och ibland glider de in i varandra. Forskning har visat att förskoleklasselever kan ha svårt att uppmärksamma att det är lärande som pågår när undervisningen sker i alltför lekfulla former.

Detta kan i sin tur skapa en otydlighet runt förskoleklassens undervisning ur barnens perspektiv. Den barninitierade leken har ett eget värde i sig, och är av grundläggande betydelse för barnens personlighetsutveckling. Genom leken får barnen stärka sin sociala kompetens och sitt relationsskapande, bearbeta sina upplevelser och konflikter samt pröva gränser och regler. De får även möjlighet att utveckla fantasi och kreativitet, kommunikativ kompetens samt identitet och tillit till den egna förmågan. Denna form av lek skulle kunna kallas för barns egen lek. I förskoleklassen används leken även som en metod för undervisning, vilket innebär att lärarna iscensätter lekaktiviteter utifrån olika syften att lära. Genom att styra leken mot ett innehåll och tydliggöra detta innehåll för eleverna har leken potential att bli lärande. På så sätt blir leken en undervisningsaktivitet.

För att leken ska bli en plats för lärande och utveckling krävs det att lärandet bli synliggjort. Då kan leken inte vara fri från vuxna. Eleverna behöver stöd och uppbackning i sin lek vilket kräver en närvarande lärare. Genom att läraren är delaktig i leken och utmanar eleverna kan hon eller han få dem att ta ett eller flera steg längre i sitt lärande än vad de har möjlighet att göra på egen hand. En samstämmig bild från forskningen visar att barn som vistas i stimulerande lärmiljöer där det erbjuds tillfällen till interaktion och lek med kamrater samt närvarande och intresserade lärare, får bättre möjligheter att utvecklas och lära än barn som inte får dessa möjligheter. Således handlar det om att man som förskoleklasslärare behöver utveckla strategier för mötet mellan lek och lärande.

Som lärare i förskoleklass bör man problematisera och reflektera över vad leken används till, i vilka situationer eleverna får leka och med vilket syfte. En viktig fråga att ställa blir då vad lek är. Lärare i förskoleklass behöver resonera om när och hur eleverna ska och kan leka, vilka vinster leken har, vilken roll man som lärare kan och behöver ta i leken och vilket syfte lekaktiviteterna har. Genom gemensamma reflektioner kan lärarna definiera vikten av lek och hur lek kan främjas och organiseras för att skapa goda villkor för elevernas fortsatta lärande.