Gemensam europeisk referensram för språk

Den europeiska referensramen, GERS, är ett stöd för alla som undervisar i språk och bedömer språkinlärning. Den används i arbetet med undervisning, kursplaner, läroplaner och examina i hela Europa.

I referensramen presenteras den syn på språkinlärning, språkundervisning och bedömning av språkfärdigheter som grundas på Europarådets arbete under flera årtionden. Referensramen beskriver vilka kunskaper och färdigheter eleven måste tillägna sig för att framgångsrikt kunna kommunicera på ett visst språk. Beskrivningen tar även upp det kulturella sammanhanget i vilken språket ingår.

Den globala skalan för språkfärdigheter

Kärnan i texten är sex referensnivåer av språkfärdighet. Dessa kan språkinläraren använda för att beskriva vilken färdighet i ett visst språk elever har. Nivåerna är grundligt analyserade och resultatet av empirisk forskning. Nivåbeskrivningarna gör det möjligt att jämföra färdigheter i olika språk, oberoende av skolsystem eller examen:

• A1 och A2: Användare på nybörjarnivå
• B1 och B2: Självständig språkanvändare
• C1 och C2: Avancerad språkanvändare
  

Den så kallade globala skalan, som översiktligt beskriver nivåerna, finns i kapitel 3 i publikationen:

Publikationen Gemensam europeisk referensram för språk: lärande, undervisning och bedömning Länk till annan webbplats.

Referensramen och de svenska kursplanerna

De svenska kurs- och ämnesplanerna i engelska, moderna språk och teckenspråk för hörande tar sin utgångspunkt i referensramen. Betygskriterierna för betyget E i engelska, moderna språk och teckenspråk för hörande kan knytas till olika nivåer på den europeiska skalan. Detta framgår bland annat i kommentarmaterialen till grundskolans kursplaner i dessa ämnen:

Skolverkets kommentarmaterial

Även kursplanerna i ämnet modersmål som nationellt minoritetsspråk (andraspråk) med tillhörande betygskriterier är till viss del knutna till GERS.

Kursplanen i sfi tar också sin utgångspunkt i referensramen. Inom sfi-utbildningen ska eleverna få språkliga redskap för att kunna kommunicera i olika situationer och inom olika områden i sitt liv som vuxen person, vilket stämmer väl överens med synen på språkinlärning och kommunikativ språkförmåga som betonas i referensramen.

Betygskriterierna i kursplanen för sfi är indelade i fem olika kunskapsområden: hörförståelse, läsförståelse, muntlig interaktion, muntlig produktion och skriftlig färdighet. Dessa områden tar också sin utgångspunkt från kunskapsområden i referensramen. Betygskriterierna för ett godkänt betyg i de fyra kurserna inom sfi knyts inte till olika nivåer på den europeiska skalan.