Att göra extra anpassningar och ge särskilt stöd i grundskole- och gymnasieutbildning

Ibland behöver en elev stöd i skolan utöver det vanliga. Det kan ske i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen eller i form av särskilt stöd.

Extra anpassningar och särskilt stöd handlar om hur skolan arbetar med att ge eleven rätt förutsättningar. Efter åtskilliga försök att anpassa undervisningen, många samtal med eleven, samtal med föräldrarna och råd från kolleger kanske du som lärare ändå står inför faktumet att en elev riskerar att inte uppfylla kriterier för bedömning eller betygskriterier. Det är då frågan om stödinsatser kan bli aktuell.

Ta ett helhetsgrepp på elevens lärande

Behöver en elev extra anpassningar eller särskilt stöd i ett ämne, ämnesområde eller kurs ska skolan ta ett helhetsgrepp på elevens lärande när man planerar stödet, det kan till exempel innebära att skolan sätter in stödinsatser i början av ett ämne, ämnesområde eller en kurs och fortsätter även efter att ämnet, ämnesområdet eller kursen är avslutad, om det inte är uppenbart att stödinsatserna inte längre behövs. Det här är förtydligat i skollagen och gäller från och med 1 juli 2018. Regleringen finns i 3 kap 7 § skollagen.

I gymnasiesärskolan gäller från 1 juli 2018 att elever som har svårt att uppfylla betygskriterierna eller kravnivåerna ska ges stöd för att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Elever som har en funktionsnedsättning och som lätt når kravnivåerna ska få ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Regleringen finns i 3 kap 2 § skollagen.

Skillnaden mellan extra anpassningar och särskilt stöd

Det är insatsernas omfattning och varaktighet som skiljer särskilt stöd från sådant stöd som ges i form av extra anpassningar. Särskilt stöd brukar vara mer omfattande och pågå under en längre tid. Att en elev får stöd av speciallärare eller får enskild undervisning några enstaka gånger under en kortare period kan betraktas som extra anpassningar, inte som särskilt stöd.

Extra anpassningar

Stöd i form av extra anpassningar är olika sätt att göra undervisningen mer tillgänglig. Det måste inte fattas några formella beslut för att göra anpassningar.

Några exempel på extra anpassningar

• ett särskilt schema över skoldagen
• ett undervisningsområde förklarat på annat sätt
• extra tydliga instruktioner
• stöd att sätta igång arbetet
• hjälp att förstå texter
• digital teknik med anpassade programvaror
• anpassade läromedel
• någon extra utrustning
• extra färdighetsträning
• enstaka specialpedagogiska insatser.

Allmänna råd om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram

Särskilt stöd

Särskilt stöd är insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte går att göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. Ofta blir särskilt stöd nödvändigt när elevens behov av stöd är mer omfattande och varaktigt. Innan man bestämmer sig för att ge särskilt stöd måste skolan göra en utredning. Rektorn är den som har ansvar för att se till att en utredning påbörjas skyndsamt och som sedan beslutar om särskilt stöd. Särskilt stöd måste dokumenteras i ett så kallat åtgärdsprogram.

Några exempel på särskilt stöd

• regelbundna specialpedagogiska insatser i ett visst ämne, till exempel undervisning av en speciallärare under en längre tid
• placering i en särskild undervisningsgrupp
• enskild undervisning
• anpassad studiegång, vilket innebär avvikelser från timplanen och de ämnen och mål som gäller för utbildningen, exempelvis att ett ämne eller delar av ett eller flera ämnen tas bort
• reducerat program i gymnasieskolan – med samma förutsättningar som för anpassad studiegång men kopplat till kurser
• reducering av nationellt program i gymnasiesärskolan.

Allmänna råd om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram

Dokumentera extra anpassningar

I de årskurser där man gör skriftliga individuella utvecklingsplaner ska extra anpassningar sammanfattas i dem. Extra anpassningar ska inte skrivas in i eventuella åtgärdsprogram.

Särskilt stöd och åtgärdsprogram går att överklaga

Om en utredning visar att en elev behöver särskilt stöd ska skolans rektor besluta om ett åtgärdsprogram. Det är ett dokument där skolan skriver ned vilka behov eleven har och hur skolan ska tillgodose dem. Om utredningen istället visar att eleven inte behöver särskilt stöd ska rektorn fatta beslutet att inte utarbeta något åtgärdsprogram. Både innehållet i ett åtgärdsprogram och beslut om att inte göra ett åtgärdsprogram kan överklagas av en elev som fyllt 16 år och av elevens vårdnadshavare.

Åtgärdsprogram beskriver det särskilda stöd som en elev får. Det ska alltså inte ta upp eventuella diagnoser som eleven fått. Ett åtgärdsprogram handlar om skolans insatser och undervisningen. De eventuella extra anpassningarna som gäller samma elev ska inte stå med i åtgärdsprogrammet, eftersom extra anpassningar inte går att överklaga.

Uppföljning av åtgärdsprogram

Det är inte reglerat hur särskilt stöd och åtgärdsprogram ska följas upp och utvärderas, utan det är upp till skolan att hitta lämpliga rutiner för detta. Det är viktigt att följa upp nya åtgärdsprogram för att få reda på hur skolans åtgärder fungerar. Hur ofta det är lämpligt att följa upp och utvärdera ett åtgärdsprogram beror på elevens behov av särskilt stöd. Behovet kan också skifta över tid. Det är rektorn eller den i personalen, som har fått i uppdrag av rektorn att besluta om åtgärdsprogram, som avgör hur ofta det är lämpligt att göra utvärderingar. 

Rektorn ansvarar för stödinsatser

Rektorn ansvarar för att skolan har rutiner för arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Rektorn ansvarar också för att personalen ska känna till rutinerna som finns på skolan. En rektor kan delegera uppdraget att göra utredningar om elevers behov av särskilt stöd. Rektorn kan också delegera beslutet om ett åtgärdsprogram ska utarbetas eller inte. Men – om åtgärdsprogrammet innehåller beslut om att en elev ska få enskild undervisning, delta i särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång – då måste rektorn ta beslutet själv.

Vad gäller om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram

Vårdnadshavarnas roll i utredningar om särskilt stöd

Skolan ska samverka med vårdnadshavare i så stor utsträckning som möjligt. De kan och vill ofta bidra med viktiga bitar i det pussel som ska läggas.

Skolan behöver vårdnadshavarnas medgivande om läkare eller psykolog gör bedömningar i samband med utredningen. Däremot behövs inget medgivande när skolan gör den pedagogiska bedömningen. Om vårdnadshavare skulle ha invändningar mot de insatser skolan gör för att hjälpa en elev att uppfylla betygskriterierna kan de överklaga innehållet i ett åtgärdsprogram. De kan också överklaga om rektorn beslutat att eleven inte behöver särskilt stöd. Men i övrigt kvarstår skolans ansvar att ge eleven den undervisning han eller hon behöver. Skolan får aldrig ge upp om en elev.

Fördjupning

Stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten Länk till annan webbplats.

Tillgängliga lärmiljöer (Rapport, 2016)