Styrkor och begränsningar i grundskolans och särskolans lärandemiljöer

Lärare i grundskolan som undervisar elever med en utvecklingsstörning har högre förväntningar på elevgruppens lärande, medan lärare som undervisar i grundsärskolan i högre grad fokuserar elevers delaktighet i en social gemenskap.

För de elever som inte når upp till grundskolans kunskapskrav på grund av att de har en utvecklingsstörning, finns grundsärskolan som en egen skolform. Den nedsatta intellektuella förmågan kan också bero på att eleven har fått en hjärnskada genom sjukdom eller olyckshändelse. Elever som följer grundsärskolans läroplan kan vara placerade i särskolan eller integrerade i reguljära grundskoleklasser.

En jämförande studie

Ett forskarteam vid Uppsala och Karlstad universitet har gjort en jämförande enkätstudie där de undersökt eventuella skillnader mellan undervisningen i grundsärskolan och grundskolan. Studiens resultat avser låg- och mellanstadieelever som har en lindrig eller måttlig utvecklingsstörning. Sammanlagt har 646 lärare svarat på frågor som handlar om den egna undervisningen. De har även besvarat frågor om vilka förväntningar de har på sina elevers prestationer och hur de stödjer elevers sociala tillhörighet i gruppen.

Större elevgrupper i grundskolan

Studien visar att elever som är placerade i grundskolan oftast ingår i större elevgrupper jämfört med elever inom grundsärskolan. Av lärarna i grundskolan (totalt 254) uppger cirka 60 procent att elevantalet i grupperna är 21 eller flera. En ungefär lika stor andel av lärarna i särskolan (totalt 392) anger att elevgruppen består av 6-12 elever. Ytterligare 35 procent av särskolans lärare anger att elevantalet ligger mellan två och fem elever.

När det gäller lärarnas kompetens är det en större andel inom grundskolan som har en lärarexamen för de aktuella årskurserna, jämfört med särskolan. Nästan hälften av grundskolans lärare som arbetar med integrerade elever, har inte alls någon specialpedagogisk kompetens i form av enstaka specialpedagogiska kurser eller en påbyggnadsutbildning. I särskolan har däremot nästan hälften en specialpedagogisk påbyggnadsutbildning. Utöver dessa har ytterligare 35 procent av lärarna i särskolan en utbildning som omfattar allt från enstaka kurser i specialpedagogik till utbildning på masternivå.

Stora likheter i undervisningens aktiviteter

Tidigare studier som författarna hänvisar till, pekar på att ett större inslag av elevaktiv undervisning leder till bättre prestationer och ökad motivation hos eleverna. Lärarna i studien fick ta ställning till hur mycket tid som används för lärarledda aktiviteter och för elevaktiv undervisning. Jämförelserna av den tid som lärarna anger att de lägger på olika aktiviteter i undervisningen skiljer sig inte särskilt mycket mellan grundskolan och grundsärskolan.

Författarna menar att det är ett intressant resultat, samtidigt som man betonar att enkätstudien kanske inte ger en tillräckligt nyanserad bild av det arbete som sker. För detta krävs observationer i skolverksamheterna. Fördelningen mellan lärarledd respektive elevaktiv undervisningstid är i princip densamma oberoende av vilken skolform det rör sig om. I båda fallen finns det dock en viss övervikt mot lärarledd undervisning (43 procent i särskolan och 45 procent i grundskolan) jämfört med den elevaktiva undervisningen (cirka 37 procent i båda skolformerna). Enskilt elevarbete utgör nästan en femtedel av undervisningstiden och skillnaden mellan skolformerna är liten även i det fallet.

Högre förväntningar på elevernas lärande i grundskolemiljön

Lärare som undervisar elever med utvecklingsstörning inom grundskolan har högre förväntningar på elevernas lärande jämfört med lärare som undervisar motsvarande elevgrupp i särskolan. Studiens resultat visar på betydande skillnader mellan lärarna när de skattar elevers förmåga att tillämpa kunskaper, samla och jämföra information, göra beräkningar, lösa problem, jämföra och reflektera, dra slutsatser, diskutera och argumentera samt utveckla och pröva idéer. Däremot är skillnaderna mindre mellan lärarna när det gäller deras bedömning av elevers förmåga att komma ihåg fakta och kunna klassificera olika fenomen.

Utifrån det här resultatet och annan forskning som pekar i samma riktning, är det viktigt att väga in lärares förväntningar som en betydelsefull faktor för elevers framgångar och utveckling, oavsett vilken skolmiljö det handlar om. Lärares högre förväntningar på elevers lärande inom grundskolemiljön kan möjligen bero på att det finns ett större fokus på kunskapsmålen i den lärandemiljön, enligt författarna.

Lärare inom särskolan stödjer elevers sociala delaktighet i högre grad

Enligt skollagen ska också utbildningen främja elevers sociala gemenskap. Det finns betydande skillnader mellan grundskolans och särskolans lärare inom alla områden som studien undersöker när det gäller stöd för elevers sociala tillhörighet. Lärare inom särskolan lägger större vikt vid arbete som riktar sig mot de sociala målen, vilket ses av författarna som en styrka. Arbete som främjar elevers sociala delaktighet handlar om lärares strävan efter att skapa en klassgemenskap, stödja och utveckla elevers samspel och kamratrelationer, stödja elevers självkänsla och hantera frågor som rör likvärdighet och rättvisa.

Att elever med en intellektuell nedsättning möter utmaningar när de placeras i vanliga, reguljära klasser har framkommit i tidigare studier. Författarna ställer därför frågan om hur erfarenheterna och resultaten från särskolans arbete kan överföras till grundskolemiljön. Förutsättningarna inom de båda skolformerna är dock olika. Enligt författarna kan det ha betydelse för lärarnas möjligheter att stödja elevers sociala utveckling och delaktighet. I detta sammanhang nämns att lärarna i särskolan har en specialpedagogisk kompetens i högre utsträckning och att elevantalet per lärare är lägre, jämfört med grundskolan.

Elevers framtida möjlighet till utbildning i grundskolemiljö

Den studie som har presenterats här visar att det finns både styrkor och svagheter i respektive lärandemiljöer, det vill säga grundskolan och grundsärskolan. Författarna påpekar avslutningsvis att det är viktigt att närmare undersöka vad som är skolformernas styrkor för att öka kunskapen om hur undervisningen i grundskolans lärandemiljö kan anpassas för elever med utvecklingsstörning.

Text: Gunvie Möllås

Källa:

Klang, N., Göransson, K., Lindqvist, G., Nilholm, C., Hansson, S., & Bengtsson, K. (2019). Instructional Practices for Pupils with an Intellectual Disability in Mainstream and Special Educational Settings Länk till annan webbplats.. International Journal of Disability, Development and Education.