Särskilt begåvade elever behöver stimulans och samhörighet

Elever med särskild begåvning riskerar att fara illa i det svenska skolsystemet. De behöver bli stimulerade och få möta likasinnade elever för att inte tappa motivationen eller hamna i utanförskap. Många talangfulla elever underpresterar för att passa in i skolan, enligt en ny antologi.

Breddad diskussion om särskild begåvning

I den nyutkomna antologin Särskild begåvning i praktik och forskning skriver forskare och skolverksamma om forskning och praktik om särskilt begåvade elever, från förskola till gymnasiet. Författarna vill bredda diskussionen om särskild begåvning och ge förslag på undervisningsanpassningar.

I inledningskapitlet problematiserar Caroline Sims begreppet särskild begåvning. Hon menar att begreppet signalerar att begåvning är något medfött. Engelskan har flera begrepp med större bredd: giftedness, high ability, talented och exceptional. Sims lyfter begreppet talangfull eftersom det även innefattar utvecklad förmåga.

Frågan ställs om det över huvud taget behövs ett begrepp för de här eleverna. Sims landar i slutsatsen att vi kan tappa bort dem i utbildningssystemet om vi bara pratar om undervisningsanpassningar och inte särskild begåvning.

Särskilt begåvade elever får inte alltid högsta poäng

Det är viktigt att inse att särskild begåvning inte alltid innebär hög prestation. Särskild begåvning kan finnas hos barn som misslyckas i skolan eller inte tar skolan på så stort allvar. Ett vedertaget sätt att mäta särskild begåvning är via resultat, till exempel på ett standardiserat IQ-test. Sims föreslår i stället att vi studerar hur elever tar sig an komplexa uppgifter:

Ser eleven komplexa samband?
Anpassar eleven kunskap till nya situationer utan uppenbara kopplingar?
Har eleven väl utvecklad förmåga att resonera?
Lär eleven sig snabbt och djupt?
Kräver eleven stora utmaningar för att bli stimulerad?
Tillämpar eleven originella lösningar?
Ifrågasätter hen etablerade lösningar på relevant grund?
Är eleven starkt kreativ?
Har hen ett inre driv och autonomi?

Enstaka mättillfällen är inte tillräckligt, observationerna behöver ske över en längre tid. Många särskilt begåvade elever har vant sig vid att underprestera för att passa in och en del har helt tappat förtroendet för skolan. Därför är det inte givet att de får toppresultat på prov eller test.

Särskild begåvning finns också i förskolan och på praktiska utbildningar

Tvärtemot vad många tror kan särskild begåvning upptäckas redan i mycket tidig ålder. Det hävdar Valerie Margrain i sitt kapitel. Förskolepersonalen behöver hålla utkik efter vissa begåvningsegenskaper. Exempel på begåvningsegenskaper hos yngre barn är stor vokabulär, förståelse för matematiska begrepp, utvecklad humor, lätt att lära, litet sömnbehov och stor nyfikenhet.

Enligt Margrain behöver förskolepersonalen bemöta barn med särskild begåvning genom att erbjuda breddat och fördjupat lärande, ställa frågor på högre nivå och ge barnen möjlighet att arbeta med likasinnade.

Urban Söderberg tar upp en annan grupp som inte uppmärksammas så mycket i relation till särskild begåvning: Elever som är särskilt intresserade av praktiska eller rörelseaktiva ämnen och uppgifter. Eleverna har stor talang när det gäller uppgifter som att skapa eller konstruera något eller att använda kroppen i till exempel dans och idrott.

De kan befinna sig på yrkesprogram och de behöver utmanas för att stimuleras. Söderberg ger ett exempel på en elev som i slöjd fick konstruera Turning Torso i stället för ett vanligt pepparkakshus i papp.

Talangfulla elever stimuleras genom berikning och accelerering

Två strategier för att göra undervisningen mer stimulerande för elever med särskild begåvning återkommer i antologin. Accelerering innebär att eleven börjar med ett undervisningsmoment i tidigare ålder än brukligt. Det kan handla om hela årskurser eller enskilda ämnen.

Forskningsresultaten visar att accelerering är positivt för såväl kunskapsutveckling som motivation och en känsla av samhörighet med andra som, trots högre ålder, ligger på samma nivå. Forskarna menar dock att många elever med särskild begåvning skulle behöva flytta upp åtskilliga årskurser för att få de positiva effekterna av accelereringen. Att flytta upp en årskurs gör ingen större skillnad för de här eleverna.

Berikning sker inom ordinarie undervisning eller i grupper utanför skoltid. Läraren Susanne Svensson beskriver till exempel hur hon arbetat med en grupp elever som behövde mycket utmaning i svenska. Gruppen valde att skapa en skoltidning. Det visade sig snart att den timme i veckan de hade till skoltidningen var för kort tid. Gruppen förhandlade sig till att använda en del av ordinarie svenskundervisning till att arbeta med tidningen.

Berikning innebär att eleven får möjlighet att arbeta med mer komplext material, gå djupare i detaljer, göra något som ligger utanför kurs- eller ämnesplanen eller komprimera kursinnehållet. Komprimering frigör tid till annat kunskapsinnehåll och är ett sätt att undvika att eleven blir uttråkad.

Mycket forskning om särskild begåvning handlar om matematikundervisning, men antologin ger också exempel på hur berikning kan se ut i svenskundervisning i form av stimulerande uppgifter i relation till en skönlitterär text:

Analysera hur författaren har gått till väga rent tekniskt i texten och vilken stil som används (i stället för att bara fokusera på handlingen).
Djupstudera en karaktär och skriva en biografisk text om karaktären, eller skriv en monolog utifrån karaktärens perspektiv.
Dramatisera en scen ur en bok.
Gör en videoblogg där en karaktär erkänner sina innersta tankar.
Skriv en fortsättning på texten eller skriv om den till en annan genre.
Skriv en fiktiv berättelse utifrån en historisk händelse.

Caroline Sims understryker att det är viktigt att eleverna har tydliga ramar för sitt arbete trots sin talang. I uppgifterna ovan ger ett detaljstudium av ursprungstexten ramarna för uppgiften.

Lär sig bäst med likasinnade

Differentiering definieras som anpassningar efter elevens specifika förmåga oavhängigt gruppen och är ett erkännande av olikhet. Det är en strategi som är kontroversiell i relation till skolans egalitära uppdrag som betonar likabehandling. Men forskningen visar att differentiering har betydelse för att stimulera eleverna. Differentiering kan ske genom att erbjuda olika material, olika arbetssätt, olika redovisningsformer och olika miljöer i skolan, till exempel möjlighet till så kallade pull-out grupper.

Antologin ger varierande perspektiv på fördelarna med att särskilt begåvade elever arbetar i egna grupper. Något författarna är överens om är att det kan vara en bra idé att låta särskilt begåvade elever arbeta med likasinnade i grupparbeten. Fördelarna med differentiering kan vara att eleverna kan arbeta snabbare och att de inte behöver dölja sin begåvning för att smälta in i gruppen.

Något som också tas upp som viktigt, både av författarna och av föräldrar som citeras i boken, är att elever med särskild begåvning får träna studieteknik trots att de har lätt att lära sig. Studieteknik blir viktig för att eleverna också ska kunna ta sig an uppgifter som de inte uppfattar som direkt roliga och intressanta.

Det finns en underliggande oro för vad som händer med särskilt begåvade elever som inte uppmärksammas och stimuleras i skolan. I antologin finns exempel på elever och föräldrar som har kämpat för att få förståelse och anpassningar. Det finns också exempel på elever som börjat underprestera, tappat motivationen eller blivit hemmasittare.

Genom strategier som accelerering, berikning, differentiering och studieteknik menar författarna att särskilt begåvade elever kan få möjlighet att nå sin fulla potential oavsett ålder och oavsett studieinriktning.

Text: Katarina Blennow, Lunds universitet