Peter Fredriksson: ”Svensk skola är inte en skola för alla elever”

Skolorna klarar inte att kompensera för elevernas olika förutsättningar, och socioekonomisk bakgrund har blivit allt viktigare för resultaten. Stödjande åtgärder sätts in för sent och ibland inte alls. Det finns betydande skillnader i tillgången på behöriga lärare, och läromedel saknas i stor utsträckning, skriver Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.

På fredagen presenterar Skolverket vår återkommande bedömning av läget i skolväsendet som beskriver utvecklingen i förskolan, skolan och vuxenutbildningen. Vår samlade bild är att många skolor fungerar väl och att de flesta elever har en god skolgång. Svenska elevers kunskaper ligger på en god nivå i en internationell jämförelse.

Samtidigt har vi ett skolsystem där elever inte får samma möjligheter och där skillnaderna mellan elevernas resultat ökar. Många elever fortsätter att halka efter i kunskapsutveckling och varje år lämnar var sjunde elev grundskolan utan behörighet till gymnasiet.

Elevernas socioekonomiska bakgrund har fått allt större betydelse för deras kunskapsresultat. Vi ser att föräldrars utbildningsnivå fortsatt är avgörande för hur väl en elev lyckas i skolan. Endast hälften av de elever vars föräldrar saknar gymnasieexamen når i dag gymnasiebehörighet. Bland elever med minst en förälder med eftergymnasial utbildning är motsvarande andel nio av tio elever.

I vår bedömning av läget i svensk skola ser vi att elever i dag inte erbjuds en utbildning av likvärdig kvalitet. Kvaliteten på utbildningen varierar beroende på var eleven bor och vilken skola eleven går på. Det beror delvis på skillnader vad gäller elevsammansättning och tillgång till olika resurser. Mycket tyder också på att skillnaderna mellan huvudmän och skolor ökar, framför allt på grund av demografiska förändringar, vilket är allvarligt ur ett likvärdighetsperspektiv.

I vår analys av läget i skolan blir det tydligt att det finns alltför stora skillnader i svensk skola och att skolorna inte förmår kompensera för elevers skilda förutsättningar. Svensk skola är inte en skola för alla. Skolverket ser några nyckelfrågor som är särskilt angelägna för att vi ska få en skola för alla elever:

1. Staten behöver stödja huvudmännens skolutvecklings­arbete.Skolverket har fått regeringens uppdrag att föra dialoger med alla Sveriges huvudmän för att stödja deras kvalitetsarbete. Det är ett viktigt steg mot en förbättrad kunskapsstyrning av skolan. Det är också det professionsprogram för rektorer, förskollärare och lärare som nu är aktuellt. Med professionsprogrammet tar staten ett tydligare ansvar för den kompetensutveckling som rektorer behöver för att leda och organisera en skola för lärande och som lärare behöver för att utveckla sin undervisningsskicklighet.
2. Stödjande insatser måste sättas in tidigare.I Skolverkets olika uppföljningar ser vi att stödjande åtgärder ofta sätts in alldeles för sent och ibland inte alls. Hälften av de elever som fick betyget F i matematik i årskurs 6 är fortsatt underkända i årskurs 9. Vi ser också att garantin om tidiga stödinsatser som infördes för fyra år sedan inte har lett till att fler elever får särskilt stöd tidigare i sin skolgång. Skolan måste bli bättre på att göra rätt från början. Tillgången till special­pedagogiska insatser behöver förstärkas i hela skolväsendet.
3. Fler behöriga och erfarna lärare behöver arbeta på skolor med mind­re gynnsamma förutsättningar.Det bästa stöd man kan ge elever är behöriga och undervisningsskickliga lärare. I dag skiljer sig elevers tillgång till behöriga lärare stort mellan skolor. Ofta finns det färre behöriga och erfarna lärare på skolor med mindre gynnsamma socioekonomiska för­utsättningar. Ansvariga inom skolväsendet behöver arbeta strategiskt för att attrahera och behålla behöriga och erfarna lärare på dessa skolor.
4. Rektorer måste få bättre förutsättningar att utföra sitt uppdrag.En svensk rektor stannar oftast bara på sin skola i två till tre år. Rektorsomsättningen är dessutom högre på skolor med mindre gynnsamma socioekonomiska förutsättningar, vilket försämrar möjligheten att stärka utbildningens kvalitet på dessa skolor. Såväl stat som huvudmän behöver se över möjligheter att förbättra rektorers arbetssituation, exempelvis genom att anställa avlastande administrativ personal.
5. Fler elever behöver få tillgång till läromedel av hög kvalitet. På många skolor saknar eleverna läro­medel och för vissa elevgrupper saknas det helt förlagsproducerat material. Det gäller inte minst för elever med vissa funktionsvariationer. Skolverket ser behov av att det på nationell nivå tas fram en tydligare reglering av läromedelskvalitet. Huvudmännen å sin sida behöver ta större ansvar för att resurser avsätts så att alla elever får tillgång till läromedel av hög kvalitet.
6. Den statliga finansieringen av skolan måste reformeras.Det finns en stor variation mellan kommuner i hur de fördelar resurser till skolan. Skolverket ser att staten långsiktigt behöver ta ett större ansvar för den ekonomiska styrningen av skolan. Nya finansieringsmodeller kommer att behöva utredas vidare. Men staten kan redan nu förbättra sin styrning av skolan genom att se över statsbidrags­modellen. De många statsbidragen, ofta små och inte sällan kortsiktiga, bör omvandlas till ett mindre antal som huvudmän och skolor kan använda för att långsiktigt och systematiskt stärka kvaliteten utifrån förutsättningar och behov.

Avslutningsvis vill vi betona att mycket i den svenska skolan funge­rar väl. Men skolan ska vara en skola för alla. Att elever inte når kunskapskraven i grundskolan kan få stora konsekvenser. För den elev som lämnar grundskolan med låga eller ofullständiga betyg finns en ökad risk för arbetslöshet, kriminalitet och ett långsiktigt utanförskap. Det är därför av avgörande betydelse att vi vänder den nuvarande utvecklingen och att alla elever ges möjlighet att lyckas i skolan.

Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket