Materiell ojämlikhet försvårar lärande och lärarrekrytering

De materiella villkoren på en skola påverkar bland annat möjligheten att rekrytera lärare och att skaffa moderna lärandeverktyg. Detta har konsekvenser för lärarnas möjligheter att lära ut och elevernas möjligheter att lära. En genomgående översyn av skillnaderna i materiella villkor mellan olika skolor och elevgrupper är en förutsättning för en ökad likvärdighet i grundskolan,visar avhandlingen ”Den subtila ojämlikheten”.

Skollagen framhåller att varken sociala, geografiska eller ekonomiska förutsättningar ska innebära begränsningar för den utbildning eleven ska ha tillgång till. Och i internationell jämförelse var den svenska skolan fram till 1990-talet mycket framgångsrik i att kompensera för elevernas socioekonomiska och utbildningsmässiga bakgrund. Sedan dess har likvärdigheten minskat, menar Pär Isling Poromaas i avhandlingen ”Den subtila ojämlikheten”. Följden är att vissa skolor, på grund av elevsammansättningen, skolornas geografiska placering och finansieringssystemet, har bättre lärandeutrustning, undervisningslokaler och byggnader.

Tillgången till och användningen av IKT (informations- och kommunikationsteknik) är en indikator som på ett tydligt sätt synliggör ojämlikheten i den svenska grundskolan, menar Isling Poromaa, som är lektor i pedagogik och verksam vid Umeå universitet. Möjligheten att rekrytera lärare med stora erfarenheter och goda kunskaper är en annan sådan indikator.

Lärarbrist inte ett generellt problem

Avhandlingens centrala slutsats är att lärarbristen inte är ett generellt problem utan är ett problem som huvudsakligen drabbar så kallade arbetarklasskolor som ligger i socioekonomiskt utsatta områden och som har låg status. Utvecklingen är särskilt problematiskt då internationella jämförelser av skolsystem visar att en jämlik fördelning av resurser, särskilt skolpersonalens kompetenser och fysisk infrastruktur, leder till bättre skolresultat.

Det empiriska materialet, som är grunden för sammanläggningsavhandlingens fyra artiklar, baseras på 74 intervjuer med skolpersonal och elever, analys av lokala policydokument och observationer av skollokaler och aktiviteter på tre olika grundskolor. Eleverna i de studerade skolorna har skilda utbildningsbakgrund och de bor i socioekonomiskt olika områden. Den ena skolan är en attraktiv friskola med hög status och elever med högutbildade medelklassföräldrar. De andra två skolor drivs i kommunal regi. Den ena kommunala skola har hög status och medelklasselever från närområdet medan den andra skolan, som ligger i ett arbetarklassområde, har företrädesvis elever från studieovana hem.

Lärarnas handlande påverkas av materiella villkor

Skolan, som i avhandlingen kallas ”arbetarklasskolan” och som ligger i ett så kallat arbetarklassområde, har både av eleverna och skolpersonalen beskrivits som undermålig, ”tråkig” och i relation till så kallade högstatusskolor stigmatiserad. Exempel på problem som i avhandlingen lyfts fram är klotter på väggarna, elevernas skåp och i toaletterna och att eleverna saknar moderna undervisningsverktyg. Till skillnad från de två andra skolorna, där varje elev har tillgång till en egen dator, så har eleverna på arbetarklasskolan en stationär dator per klassrum, och en gemensam datorsal för hela skolan. Dessutom saknar skolan en utarbetad och välutformad IKT-policy och lärarna har bristande IKT-kunskaper. Följaktligen används datorerna sällan som ett pedagogiskt stöd för elevernas lärande.

Den dagliga undervisningspraktiken och skolbyggnadernas skick och status ser annorlunda ut i de två andra så kallade medelklasskolorna. Här är skolbyggnaderna välskötta och uppfräschade och eleverna och skolpersonalen beskriver skolorna i företrädelsevis positiva ordalag. Likaså kan varken eleverna, föräldrarna eller lärarna föreställa sig en skolvardag där användningen av datorer inte är en självklar och naturlig del av skolpraktiken och ett centralt stöd för lärande. De anställda lärarna har även gedigna IKT-kunskaper och det är också något som finns i friskolans uttalade policy.

Eleverna lever således i två helt olika och ojämlika skolvärldar, konstaterar Isling Poromaa. Medan arbetarklasskolan använder företrädelsevist traditionella undervisningsverktyg så är undervisningsverktygen i medelklasskolorna framtidsinriktade och anpassade till de krav som ställs i högre utbildning och på arbetsmarknaden.

Resurser används på olika sätt

Skillnaderna i skolornas materiella villkor beror framför allt på de sätt man använder tilldelade medel och det faktum att resurstilldelningen inte motsvarar elevernas faktiska behov och förutsättningar, visar både denna och flera andra studier. Fattigare kommuner liksom arbetarklasskolor, som oftast har elever med större stöd- och resursbehov, får på grund av otillräckliga resurser prioritera mellan att täcka personalkostnader, lärarnas kompetensutveckling och materiella behov.

När medlen ska användas i skolan så satsar arbetarklasskolorna på elevhälsan och att rekrytera extra personal, t.ex. specialpedagoger. Attraktiva medelklasskolor använder istället resurserna på den befintliga personalens kompetensutveckling, upprustning av lokaler och införskaffandet av ändamålsenliga och moderna lärandeverktyg. Närvaro eller frånvaro av lärandeverktyg påverkar undervisningsalternativ och därigenom elevers möjligheter till lärande och kunskapsutveckling, poängterar Isling Poromaa.

Materiella villkor och rykte påverkar rekrytering

Avhandlingen visar även att den skolpersonal som arbetar på de attraktiva medelklasskolorna är i större utsträckning vald efter skolornas ideal och upplevda behov. Däremot har arbetarklasskolan svårt att rekrytera ny och bibehålla befintlig skolpersonal. Med andra ord, när skolorna ska rekrytera personal utkonkurreras arbetarklasskolan av de mer attraktiva skolorna – detta även om arbetarklasskolan erbjuder högre lön, konstaterar Isling Poromaa.

De olika villkoren för att bedriva undervisning tillsammans med positiva respektive negativa föreställningar om skolorna är två faktorer som påverkar möjligheten att rekrytera skolpersonal. Sambandet mellan rekrytering av personal och föreställningar om skolor handlar om skolans geografiska placering och dess arkitektur, klassmässig och etnisk sammansättning av befolkningen och eleverna i ett visst område, tillgång till och kvaliteten på viktiga samhällsinstitutioner i området samt mediers, personals, elevers och de boendes berättelser om närområdet och skolan.

Öka statlig översyn av materiella villkor för lärande

Utifrån avhandlingens resultat, där fokus läggs på relationen mellan materiella villkor och individuella förutsättningar att bedriva undervisning och lära sig, drar Isling Poromaa följande slutsatser:

  • Ensidig och alltför förenklad fokusering på lärarnas handlande i klassrummet och undervisningsinnehåll riskerar att dölja förutsättningar och möjligheter (t.ex. materiella resurser) att praktisera sin profession.
  • Det behövs en genomgående översyn av materiell jämlikhet i den svenska grundskolan och staten behöver ta ett större ansvar och en mer aktiv roll i detta.
  • Det behövs en mer effektiv och mer precis ekonomisk kompensation för elevgruppernas sammansättning och närområdens förutsättningar. Detta skulle kunna underlätta rekrytering av lärare till de skolor som redan från början har större utmaningar.

Text: Vanja Lozic (vanja.lozic(AT)hkr.se)

Isling Poromaa, Pär (2016) Den subtila ojämlikheten: om grundskolors materiella förutsättningar och elevers utbildningsmöjligheter. Umeå universitet. Pedagogiska institutionen. Den subtila ojämlikheten

Senast granskad: 2016-12-12