Bedömning viktig men stressande för eleverna

Elever upplever att bedömning är viktig och att den påverkar deras agerande i klassrummet men också att de stressas av bedömning. Många gånger förstår heller inte elever de förväntningar som riktas på dem.

Elevers berättelser om hur de upplever bedömning har varit utgångspunkten för Jennie Sivenbrings avhandling I den betraktades ögon: ungdomar om bedömning i skolan. Studien handlar om hur bedömning på olika sätt inverkar på elevers vardag.

Vad gör bedömningen med eleverna?

I sitt arbete som specialpedagog upplevde Jennie hur intresset alltmer riktades mot dokumentation i relation till kunskapsbedömning, en dokumentation som ofta präglades av bristfokus och information om elevers egenskaper och beteende. Detta ledde till funderingar över hur den vedertagna praktiken i skolan formar eleverna.

– Jag ville ta reda på hur denna formella och ständigt närvarande bedömning inverkar på elevers möjligheter och villkor i skolvardagen och vad de själva säger om hur det påverkar på deras sätt att vara och agera i skolan. 

Hon har genomfört intervjuer med 28 elever i årskurs 9 från tre skolor. Avhandlingens teoretiska ramverk har hämtats från Michel Foucault och Erving Goffman.

– En teoretisk utgångspunkt är alltså att talet om bedömningar som eleverna delger mig i sina berättelser kan analyseras som det som är ”naturligt” för elever att tala om och att idéer eller tankar som återkommer i berättelserna säger något om praktiken.

Elevernas strategier

Jennie menar att det viktigaste bidraget i hennes studie handlar om att få insikt hur elever förstår bedömning.

– Eleverna menar att språket som lärare använder både då de talar om bedömningar och mål och när de skriver bedömningar och mål, är för högtravande och byråkratiskt. Ungdomarna i min studie säger också att de ofta ”spelar med”, att de deltar i utvecklingssamtal, formulerandet av mål i individuella utvecklingsplaner och så vidare, trots att det inte har någon större betydelse för dem eller för deras arbete i klassrummet – det finns ett glapp mellan det som diskuteras i utvecklingssamtal och det de upplever sedan händer i undervisningen. 

Hon beskriver språket i läroplanen som lärares gemensamma professionella språk men menar att det inte når fram till eleverna, det är inte deras språk. I berättelserna framträder också den stress och oro som eleverna känner och att de uppfattar att deras framtida möjligheter påverkas starkt av betygen. De kan då använda andra strategier som de tror kan påverka deras betyg.

– Berättelserna om detta är många. De beskriver hur de bemöter lärare lite extra artigt och trevligt, hur de väljer placeringar i klassrummet, har med sig material som kan få dem att se mer ut som ”duktiga elever” och så vidare.  

Ökad tydlighet och delaktighet

Jennie tycker sig urskilja goda förutsättningar för en förändrad bedömningspraktik utifrån sina samtal med eleverna. De vill lära och de anser att bedömning är viktigt för att lära. Hon menar att det skolledare och lärare kan göra är att fundera över hur tydliga de är när de talar med sina elever om vad de förväntas uppnå, hur arbetet ska ske och hur kunskaper ska bedömas. Det handlar om att sammanlänka mål med innehåll och bedömning.

– Om vi tänker oss att elever får kontinuerlig feedback eller snarare feedforward i fråga om vad de redan kan och vad de förväntas sträva mot, tillsammans med samtal om tillvägagångssätt och hur detta kan bedömas, tror jag att det blir tydligare för dem hur de själva kan påverka sin kunskapsutveckling. Bedömning behöver göras till en gemensam angelägenhet för att elever inte skall uppfatta den som något som kommer utifrån och som de har svårt att påverka, ett sätt är att göra dem delaktiga är att använda ett begripligt språk.

Hon lyfter fram vikten av pedagogiska och didaktiska diskussioner i kollegiet där samstämmigheten mellan kunskapskrav, undervisning och bedömning står i fokus.

– Om arbetet görs i enlighet med en sådan länkning, tänker jag att lärare får mer utrymme att göra det de är bra på: att undervisa och ägna sig åt innehållet.

Hon berättar att hon i början av arbetet hade en ganska negativ syn på bedömning och dokumentation men att hennes forskning bidragit till att hon tror på bedömning som verktyg för kunskapsutveckling.

Text: Agneta Grönlund

Sivenbring, J. (2016). I den betraktades ögon: ungdomar om bedömning i skolan. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2016. Göteborg. I den betraktades ögon

Senast granskad: 2016-11-17