Sambedömning som redskap för ökad likvärdighet

Långsiktig och kontinuerlig sambedömning skapar goda förutsättningar för att på längre sikt stärka likvärdigheten samtidigt som det tillvaratar den pedagogiska potential som finns i sambedömning.

Det är slutsats i en artikel av Anders Jönsson och Pia Thornberg. I tidskiften Pedagogisk forskning i Sverige, som gett ut ett temanummer om bedömning och dokumentation, diskuterar de olika aspekter av sambedömning som redskap för likvärdig bedömning.

Deras utgångspunkt är att det finns olika förväntningar på användningen av sambedömning i skolan. Från myndighetshåll förordas sambedömning av de nationella proven som ett sätt att öka likvärdigheten. Samtidigt pågår i skolor och kommuner satsningar på kompetensutveckling med inriktning mot formativ bedömning i syfte att förbättra undervisning och elevers lärande.

Ett exempel på den typen av sambedömningsaktiviteter är så kallade ”Teacher Learning Communities” där lärare träffas regelbundet för att diskutera bedömningsfrågor som ett sätt att förändra sin bedömningspraktik i formativ riktning. Författarnas syfte med artikeln är att diskutera möjligheten att sambedömning både ska kunna öka likvärdigheten samtidigt som fokus läggs på kompetensutveckling och formativ bedömning.

Samsyn eller samstämmighet?

För att klargöra begreppet likvärdighet väljer författarna att använda begreppen samsyn respektive samstämmighet. En bedömningsprocess kan sägas bestå av att lärare tolkar, värderar och avger ett omdöme.

Med begreppet samsyn menas att lärare tolkar och värderar på samma sätt, men det behöver inte innebära att de avger samma omdöme eller betyg. Detta kan exempelvis förklaras med att lärarna lägger olika vikt vid olika kriterier när de sammanväger.

Med samstämmighet avses att lärarna avger samma omdöme, vilket inte behöver betyda att de tolkat och värderat på samma sätt utan omdömet kan baseras på olika tolkningar och värderingar.

Tolkningen i sig innehåller flera led. Innan ett omdöme kan avges eller ett betyg kan sättas har läraren tolkat styrdokument och den enskilda elevprestationen för att slutligen göra en tolkning av flera elevprestationer.

Utrymme för utmanande diskussioner

Författarna konstaterar utifrån tidigare forskning att även om det är troligt att sambedömning leder till en ökad samstämmighet så finns inte tydligt stöd i forskningen för att det verkligen är så. De varnar för en övertro på att en exakt överensstämmelse ska kunna uppnås mellan olika bedömare. Däremot finns belägg för att sambedömning kan bidra till en ökad samsyn.

Viktigt är då att det finns utrymme i sambedömningen för utmanande diskussioner kring kvaliteter i elevprestationer. När det gäller användning av sambedömning i form av kompetensutveckling och i syfte att förändra lärares bedömningspraktik så finns studier som visar att detta har fått genomslag i lärares bedömningspraktik.

Långsiktigt arbete

Vad krävs då för att sambedömningen både ska bidra till ökad likvärdighet och till utveckling av bedömningskompetens och formativ bedömning? Författarna ser svagheter med att endast inrikta sambedömningen på nationella prov, dels därför att de inträffar så sällan och dels därför att de har ett begränsat uppgiftsformat. Det är alltid de färdiga lösningarna som bedöms och de nationella proven är heller inte konstruerade för att ge en så nyanserad information som skulle behövas för att ge konstruktiv återkoppling.

De föreslår en långsiktig och kontinuerlig sambedömningsverksamhet där tolkning av styrdokument, betygsättning och bedömning av både färdiga och ännu inte färdiga elevprestationer innefattas. Med ett sådant arbete ges goda förutsättningar för att på längre sikt stärka likvärdigheten samtidigt som det tillvaratar den pedagogiska potential som finns i sambedömning.

Text: Agneta Grönlund

Jönsson, A. & Thornberg, P. (2014). Samsyn eller samstämmighet? En diskussion om sambedömning som redskap för likvärdig bedömning i skolan. Pedagogisk forskning i Sverige, 19(4-5), s.386-402.

Stödmaterial Sambedömning i skolan

Senast granskad: 2016-02-08