"Bråkiga” elever känner sig kuvade

"Bråkiga" elever är den grupp som skolan minst lyssnar till och som är minst omtyckt. När eleverna själva berättar hur de upplever sin situation i skolan beskriver de sin situation som att de är kuvade och exkluderade.

En del elever upplevs av skolan som ”bråkiga” och svåra att ha att göra med. I svensk specialpedagogik används ofta beskrivningen ”elever i socioemotionella svårigheter” vilket omfattar också andra typer av upplevda svårigheter utöver en ovillighet/oförmåga att anpassa sig till de regler som gäller i förskola och skola. 

Användandet av ”i” i stället för ”med” är avsett att signalera att svårigheterna bör ses som en relation mellan skolan och elev snarare än som en oföränderlig egenskap hos eleven. Det finns en stor mängd forskning av effekten av olika tekniker, metoder eller hela program på förekomsten av ”beteendeproblem”. Vad som varit sällsynt men som nu alltmer kommit att uppmärksammas är hur dessa elever själva upplever sin skolsituation. 

Försök att göra elevernas röster hörda

Artikeln ”Students without voices: the unheard accounts of secondary school students with social, emotional and behavioral difficulties” kan läsas som ett försök att göra dessa elevers egna röster hörda. Artikelförfattarna menar att gruppen är den som skolan oftast lyssnar minst till och som också är minst omtyckt. De flesta som arbetar i skolan skulle förmodligen hålla med om att denna elevgrupp är den som erbjuder de svåraste utmaningarna. 

Forskarna menar att ”beteendeproblem” är vanligt förekommande och omfattar ca 10 procent av eleverna. De nämner också att tidigare forskning visar att lärare och elever förklarar sådana problem på olika sätt. Lärare tillskriver problemen till brister hos eleverna (t.ex. i deras personlighet eller motiv (söker uppmärksamhet)) medan eleverna, å andra sidan, pekar på andra orsaker.

Känner sig exkluderade

Artikelförfattarnas utgångspunkt är att ett gott arbete med ”bråkiga” elever förutsätter att man lyssnar på dem.  De sammanställer resultat från åtta studier som sammanlagt omfattar 123 elever huvudsakligen i åldern 11-16 år. Eleverna urskiljer flera orsaker till sina problematiska skolsituationer men i artikeln fokuserar man på deras beskrivning av faktorer i skolmiljön som påverkat dem.

Vad berättar då dessa elever om?  Forskarna urskiljer fem teman i det empiriska materialet som alla framställs som vanligt förekommande i elevernas beskrivning av sin skolgång: 1) Dåliga relationer med sina lärare 2) Att bli offer (för orättvisor) 3) En upplevelse av vara kuvad och maktlös 4) Fragmentiserat lärande och 5) Exkludering och stigmatisering. Det empiriska materialet innehöll också positiva berättelser om lärare som eleverna upplevde ha underlättat deras skolgång.

Eleverna ”underströk behovet av ett mer humant, inkluderande och relevant utbildningssystem. De berömde de lärare som mötte dem med omsorg och förståelse, lyssnade till deras bekymmer och gav dem stöd i relationer och lärande” (s 193). Studiens resultat bekräftar enligt artikelförfattarna till stora delar tidigare internationell forskning.

Senast granskad: 2016-02-16