Eleverna ställer inte kritiska frågor till historieläroboken

Elever tenderar att betrakta läroboken i historia som en absolut sanning och ställer inte kritiska frågor vid läsningen. Den kritiska och aktiva läsningen försvåras också av lärobokens upplägg med ett dominerande perspektiv i varje avsnitt. Lektorn i historia Annie Olsson har i sin licentiatavhandling undersökt elevers attityder till och användning av en lärobok i historieundervisning.

Läroböcker är fortfarande det vanligaste hjälpmedlet i klassrummet. Även om användandet av fysiska läroböcker gått ner under senare år så har de ersatts av e-läroböcker, som fyller samma funktioner. Samtidigt är läroböcker omstridda, kanske i synnerhet i historia. Eftersom de är skrivna för att överensstämma med rådande ämnes- och kursplaner speglar de samhällets värderingar och fungerar på så sätt normerande. Men de fungerar också normerande i urvalet av innehåll. Just läroböcker i historia har också med jämna mellanrum uppmärksammats i media just på grund av innehållsurvalet; den påfallande bristen på kvinnliga aktörer jämfört med manliga är ett vanligt sådant exempel.

Men lärobokens betydelse i undervisningen påverkas också av hur den används och av vilken syn användarna har på läroboken. Därför har Annie Olsson undersökt elevers attityder till och användning av läroboken i historieundervisning genom att intervjua och observera elever i en gymnasieklass som läste kursen Historia 1b. I undersökningen ingår också intervjuer med klassens lärare och en textanalys av den lärobok som användes i klassen.

Fyra problem i läroboksanvändningen

Utifrån tidigare forskning beskriver Olsson två motsättningar som kan uppstå i samband med läroboksanvändningen, och som också bekräftas av hennes egen undersökning. En sådan är att läroboken används flitigt i skolan, samtidigt som många elever uppfattar den som tråkig, ointressant och svår att förstå. En annan är att läroboken ofta används i enskilt arbete medan eleverna efterfrågar samarbete.

Till dessa lägger Olsson ytterligare en motsättning, att innehållet i läroboken inte motsvarar vad eleverna tycker är viktigt i historia. För att förklara dessa motsättningar formulerar Olsson fyra olika problem förknippade med läroboksanvändning: lärobokens språk, vilka lässtrategier eleverna har tillgång till, lärobokens innehåll samt förutfattade meningar om läroböcker.

Läroboksspråk och lässtrategier

Att språket i läroböcker kan erbjuda särskilda problem för elever är inte någon nyhet, utan något som stämmer väl med tidigare resultat i pedagogisk och ämnesdidaktisk forskning. I Olssons studie preciserar eleverna inte dessa svårigheter närmare men beskriver att de upplever lärobokens språk som för avancerat.

Beroende på hur läroboken används i undervisningen föreslår Olsson två olika möjliga åtgärder. Om boken används aktivt på lektionerna betonas vikten av att undervisningen erbjuder samtal kring texter, bilder och språk för att eleverna ska få möjlighet att tillgodogöra sig innehållet. Om läroboken istället mer används som referenslitteratur tillsammans med annat material är det möjligt att det andra materialet ger tillräckligt stöd för de elever som har svårt att ta till sig läroboken. Denna åtgärd förutsätter dock att det kompletterande materialet är mer lättillgängligt till sin karaktär än vad läroboken är.

Passivt förhållningssätt till texten

Problemet med elevernas lässtrategier är nära besläktat med frågan om lärobokens svåra språk. Olsson konstaterar att många elever snarast förhåller sig passivt till lärobokstexten, det vill säga de läser och avkodar orden och försöker förstå innehållet, men det förhåller sig inte aktivt till texten genom att förhålla sig kritiskt till eller läsa mellan raderna. Ett av de mer slående resultaten som Olsson redovisar är att de elever som uttrycker sig positivt om läroboken hävdar att den är bra för att man inte behöver förhålla sig kritiskt till den. Detta indikerar att eleverna uppfattar läroboken som förmedlare av en given sanning som inte kan ifrågasättas, snarare än som just en framställning av historia som bygger på urval och tolkningar.

I detta avseende visar Olssons studie att svensk historieundervisning tycks vara behäftad med samma problem som lyfts fram i amerikansk historiedidaktik, där läroboken ofta uppfattas som oomtvistad sanning. Forskare som Sam Wineburg och Richard Paxton har konstaterat att det finns stora skillnader i hur historieböcker riktade mot vuxna skrivs jämfört med läroböcker: i de förstnämnda synliggörs ofta författaren och dennes urval och tolkningar, medan de senare ofta osynliggör just sådana överväganden. För att eleverna ska kunna bli aktiva läsare behöver denna tendens alltså motverkas.

Innehållets betydelse

De elever som ingår i undersökningen framhåller flera skäl till att historia är viktigt och intressant. Det som framträder starkast handlar om att förstå hur dagens samhälle har vuxit fram, att lära sig av historiens misstag och att få ta del av många olika perspektiv. Dessa olika synsätt återfinns dock bara i ytterst begränsad omfattning i den undersökta läroboken; Olsson lyfter fram att det som regel bara finns ett enda perspektiv av historiska händelser i boken, medan de andra förhållningssätten uttrycks som intentioner i lärobokens inledning utan att realiseras i själva huvudtexten.

Avsaknaden av olika perspektiv blir särskilt allvarlig i relation till den nuvarande ämnesplanen i Historia 1b, som kräver att eleverna ska kunna redogöra för olika tolkningar av "förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder". I Olssons fallstudie kompenseras detta av att läraren kompletterar med alternativa perspektiv och tolkningar, men fortfarande är alltså boken inte ett stöd för en undervisning som lyfter fram olika perspektiv på samma händelse.

Förutfattade meningar om läroboken

Ytterligare en faktor som kan påverka läroboksanvändningen är förutfattade meningar om att läroböcker helt enkelt ska vara på ett visst sätt och att det inte går att göra något åt saken. Tidigare forskning visar att många historielärare tonar ned lärobokens betydelse och inte vill kännas vid dess användning, eftersom läroboksanvändning inte förknippas med pedagogisk progressivitet. I den aktuella undersökningen betonar dock läraren att läroboken är viktig för att eleverna ska få ett sammanhang. Samtidigt framgår det att varken läraren eller eleverna förväntar sig att läroboken ska väcka intresse för ämnet. Förväntningarna på historieläroboken från användarna är alltså låga.

Avslutande reflektion

Annie Olssons undersökning visar att läroboksanvändningen i historieundervisningen i Sverige brottas med samma eller liknande problem som beskrivits i motsvarande undersökningar i USA: historieläroboken granskas inte kritiskt av eleverna utan accepteras som absolut sanning. Lärobokens upplägg med ett enda dominerande perspektiv förstärker detta problem. En uppenbar följd är att stora krav ställs på läraren att diskutera, problematisera och komplettera lärobokens berättelse för att eleverna ska få möjlighet att kunna hantera läroboken effektivt och i linje med ämnesplanens målsättningar.

Samtidigt går det att ställa frågan om inte läromedelsförfattare och förlag bör ta hänsyn till dessa problem och modifiera hur historieläroböcker skrivs. I en tid när allt mer information finns att tillgå på internet kan läroböcker inte konkurrera vad gäller informationsmängd. Vad läroböcker skulle kunna är att synliggöra att de är just historiska framställningar som bygger på urval och tolkningar, liksom att konsekvent skriva fram flera olika perspektiv på historiska händelser. Därmed skulle läroböcker kunna bli ett bättre stöd för elever och lärare i arbetet med att hantera historieämnet som just ofta kännetecknas av motstridiga perspektiv.

En annan slutsats från Olssons studie är att lärare kan bli bättre som konsumenter av historieläromedel. Här kan studien också bidra med argument till de lärare som vill formulera och framföra en kritik till förlagen som bottnar i en högre förväntan på läroboken som hjälpmedel i historieundervisningen.

Text: Joakim Wendell

Olsson, Annie (2014). . En fallstudie med fokus på elever, lärare och läroboksförfattare. Licentiatuppsats. Umeå universitet 2014.  Läroboken i historieundervisningen

Paxton, Richard J. (1999). A Deafening Silence: History Textbooks and the Students Who Read Them. Review of Educational Research Fall 1999, Vol 69, No 3, s. 315-339.

Wineburg, Sam (2001). Historical Thinking and Other Unnatural Acts. Charting the Future of Teaching the Past.  Temple University Press 2001.

Senast granskad: 2016-12-20